Alla dessa djur

Småbarnsföräldrar och djurägare har en sak gemensamt: De pratar ofta och gärna om sina små skyddsligar och förväntar sig att omgivningen ska vara intresserade av att lyssna. På förekommen anledning kommer här en liten rapport från djurens värld:

En natt, någon gång i augusti månad, dök katten Måns upp på vår altan. Jamandes och kelsjuk. Jag tog upp honom i famnen och kliade honom på ryggen och kärlek uppstod. Och när kärleken slår till har man inte mycket att sätta emot.. Måns tillbringade mer och mer tid på vår altan och till slut var det bara att inse att han tydligen bestämt sig för att flytta in hos oss. Att han redan hade ett hem si så där hundra meter bort valde han att bortse ifrån. Efter att ha diskuterat situationen med hans egentliga matte så beslutade vi att han skulle få göra som han själv ville. Så jag öppnade dörren för honom, lät honom komma in och gav honom mat.

På den vägen är det... Nu bor han här och trivs som fisken i vattnet. Har jobbat ihop sig med Misan och Astrid och lindat Tomas runt lillfingret. ( Eller kanske ska man säga runt lillklon när det handlar om en katt? ) Astrid och Misan är mycket förtjusta i honom. Så pass förtjusta att Måns ibland väljer att gå ut för att slippa undan lekinviter och örontvätt.

Fast Astrid är förstås inte hemma hela dagarna längre. Några timmar varje dag spenderar hon numera hos grannen som bor under oss. Det gör henne så gott att få tillbringa tid med sin nyfunna vän. Hon har blivit både tryggare och gladare av detta. Hon blir inte längre riktigt lika rädd när hon träffar nya människor och känns liksom lite mer självsäker i största allmänhet. Varje morgon väntar hon ivrigt på att han ska vakna så att hon får slinka in till honom. Riktigt vad det är han gör och är som är så bra för henne är omöjligt att definiera. Han har väl helt enkelt "den rätta knycken" som farbror Melker skulle ha sagt. 

Och Misan har äntligen flyttat in ordentligt. Hon är en dam som tar god tid på sig. Hon gillade visserligen lägenheten redan från första stund men hon har varit lömsk på dem som har kommit hit. För att vara på den säkra sidan har hon gömt sig under sängen så fort någon kommit in i huset. Men på sistone har hon blivit sitt vanliga sällskapliga jag igen och det känns skönt att hon är tillbaka.