Att ha DET

När jag gick på Strömsnäsbruks grundskola var Kurt Persson studierektor där. Han var inte bara lång och stilig - han hade också DET. Det där som kunde få en stökig klass att tystna bara genom att han blev synlig i dörrhålet. Det där som gjorde att eleverna lyssnade på honom utan att han behövde höja rösten.  Man kan väl säga att han var för eleverna vad Cesar Millan är för hundarna. En naturlig auktoritet som blir åtlydd utan åthävor.

Jag tänker på de båda männen nu eftersom det känns som om jag lyckats plocka fram min egen inre Kurt Persson. Jag har liksom hittat in till min egen inre Cesar Millan och blivit till "Kvinnan som talar med kärringen".

Utan några som helst yviga gester har jag fått mig själv att sluta röka. Inget tjat, inget gnat och inget skäll. Bara ett lugnt och istadigt sinnelag. 

Nu har det visserligen bara gått lite drygt två dygn sedan jag rökte sist. Men det är tillräckligt för att jag ska kunna känna att det är annorlunda den här gången jämfört med tidigare försök. Kvinnan siom talar med kärringen behåller lugnet och jag lyder utan att ifrågasätta. 

Fast under allt det där lugna och präktiga puttrar ilskan, irritationen och elakheten. Att sluta röka innebär tydlgen också, att man samtidigt gör en upptäcksresa i sina mörkaste vrår. Och det som finns där är inte vackert. Mina egna tankar skrämmer mig. Vem är jag egentligen när allt detta finns inom mig? En ulv i fårakläder, en styckmördare utklädd till handarbetstant? 

Jag försöker härbärgera allt det otrevliga och gör vad jag kan för att behålla lugnet utåt. Men det lyckas visst inte så värst bra, för Tomas smyger utmed väggarna och väger sina ord väl innan öppnar munnen. Och då blir jag irriterad för det - måste karln bete sig som om jag var en vandrande krutdurk?? Måste han det?? 

Kvinnan som talar med kärringen säger åt mig att bara låta allt det här passera utan att fästa för stor vikt vid det. Allt handlar ändå bara om abstinensfrustrationer och de kommer att gå över och då kommer dosen av elakheter och irritationer att återgå till det normala igen. Så bry dig inte om att analysera tankarna i det här skedet, säger hon. Försök bara att minimera skadeverkningarna.

Jag ska försöka göra som hon säger. Och jag misstänker att om jag verkligen fokuserar på att minimera skadeverkningarna så kommer jag ha så fullt upp att göra att det inte blir någon tid över att fundera över vad jag funderar på.