Att lyssna

Jag vet, jag börjar låta som en gammal kärring. Jag hör det själv när jag säger saker som "Nuförtiden" och sedan direkt refererar till hur det var förr. Och när jag uttalar mig på det viset så är det vanligtvis till dåtidens fördel. Jag går omkring och pratar om att "Det var minsann bättre förr" på samma sätt som äldre människor gjort i alla tider.

Men håll med om att det är mycket som är underligt med hur vi lever idag. Det känns som om vi har tappat bort så mycket av det allra mest basala på vår väg genom årtiondena. Enkla saker som till exempel att andas ordentligt. Är det vettigt att man ska behöva gå på en kurs för att lära sig det? Och att man ska behöva åka på retreat för att få ha det tyst och lugnt omkring sig? Och gå på massage för att få kroppskontakt? Och betala en terapeut för att för en gång skull få prata, utan att bli avbruten?

Nu är jag, tack och lov, inte en bakåtsträvare rakt igenom. Jag tror faktiskt på att utveckling är bra för människan. Men när den går så fort som den gör nu, är det nog ändå viktigt att man då och då stannar upp och ser efter vad det är man förlorat på vägen.

I svadan av ord som strömmade ut från tv:n häromkvällen, så var det en fras som jag fastnade för: Everybody wants to talk - and nobody wants to listen. Den tycker jag beskriver väl ett av de problem som vi skaffat oss i vår moderna värld.  Det finns, som sagt, numera kurser attt tillgå för de mest märkliga saker. Men kurser i lyssnandets ädla konst är det minsann skralt med.

Fast behov av någon som lyssnar har vi allihopa. Vi behöver aktiva öron och slutna munnar och hjärtan som tar emot våra upplevelser. Vi behöver hjärnor som minns det vi berättat. Det är ett grundläggande behov hos oss alla. Något som är nödvändigt för vår existens. På något underligt sätt verkar det vara så att vi lever i varandras liv. Att vi blir levande genom att leva tillsammans.Och därför upphör vi på sätt och vis att existera om vi inte blir lyssnade på. Om tankarna bara finns i den egna hjärnan. Om känslorna bara finns i det egna hjärtat. Om berättelserna inte blir berättade.

Därför är lyssnandet så viktigt. Detta att bara ta emot och bevara det som sägs. Utan att samtidigt fundera på om man själv har en liknande, något intressantare berättelse, att toppa det hela med. Utan att komma med goda råd och förnumstigheter. Utan att döma och utan att värdera. 

Bara lyssna. Ge av sin tid och sin uppmärksamhet och sitt intresse. Mer behövs inte för att göra en människa lite mer levande.

Kanske skulle jag ta och anordna en kurs i ämnet. Jag skulle kunna prata om det i timmar - om bara någon ville lyssna....