Avslut

I går morse blickade vi upp mot skyn och tyckte att den såg lovande ut. Det skulle kunna bli fint väder. Med lite tur kanske till och med badväder. Om vi skulle ta och åka ut till Marsholm och bada med korna en sista gång den här sommaren? Eller åtminstone dricka kaffe med dem och sedan promenera en stund utmed vattnet. Det skulle också kunna bli ett slags avslut, en final på de åren vi bott i Liatorp.

Sagt och gjort. Efter en stadig frukost packade vi ryggsäcken och gav oss iväg.

Och nog blev det en storstilad final - men inte alls på det sätt som vi tänkt oss...

Vi körde om Pjätteryd och ämnade inhandla mjölk i Agunnaryd när vi ändå for förbi. Där var det söndagsstängt och redan här fick vi en känsla av att det var någonting lurt på gång. Nästa indikation som stärkte denna teori var det faktum att bron var avstängd på vägen mellan Ljungby och Liatorp och sålunda fick vi köra en rejäl omväg för att komma runt det vägarbetet.

Ute i den kroken kom åskvädret och skyfallet. Men vi var fortfarande optimistiska. Det var ju flera kilometer kvar till Marsholm och det vet man ju hur lokala åskväder kan vara. Och mycket riktigt. När vi rullade ut på ön så var vägarna torra och himlen framför oss såg ljus ut. Fast vi tog ändå det säkra före det osäkra och bestämde oss för att strunta i korna och fika på båtplatsen istället.

Vi hann sätta oss ner och vi hann börja dricka vårt kaffe och sedan kom den första knallen. Några minuter senare hade vi åskvädret precis över oss. Blixt och knall kom samtidigt och himlen öppnade sig fullständigt.

Vi betraktade skådespelet. Först från vindskyddet och sedan inifrån bilen.

En stund senare var åskvädret förbi och himlen ljusnade. Det är en märklig stämning i naturen precis efter en sådan urladdning. Som om den måste stanna upp en stund och känna efter om den blivit helt förstörd eller möjligtvis helt förnyad. Marken vet inte riktigt var den ska göra av allt vatten och energiernas plus och minuskonton får ingen ordning på saldot.

För oss blev detta oväder ett tecken från ovan. En yttre bekräftelse på vår inre process. Ett avslut som hette duga och som inte hade så värst mycket gemensamt med det vi hade tänkt oss. Det här blev så mycket bättre!