Bad

Tänk, maj månad är inte slut ännu och vi har redan badat tjugo gånger. 

För skoj skull kryssar vi i almanckan efter varje bad.

På ett av köksskåpen har jag bilder från förra årets ko-bad uppsatta. Att få bada tillsammans med korna ute på Marsholm är en av de häftigaste naturupplevelser jag någonsin varit med om. Så jag tittar både ofta och gärna på bilderna och minns.Och varje gång jag gör det funderar jag också lite på badens betydelse för själen. Därifrån är steget inte så värst långt till bibelns ord: "Han för mig till vatten där jag finner ro."

Egentligen är jag smått allergisk mot upptejpade bibelcitat - men till slut kunde jag i alla fall inte låta bli att sätta upp det här ändå. Inför mig själv försvarade jag tilltaget med att hävda att det hade en dubbel betydelse i det här sammanhanget. Att ordet "han" i texten både syftade på Gud och på Tomas. (inga jämförelser i övrigt...)

För några veckor sedan kompletterade Tomas fotokollaget med ytterligare en textremsa. Och jag läste: "Hon för mig till vatten där jag finner ro" Och jag blev glad och varm i hjärtat över att han förstått och kände likadant.

Det var först när jag skulle ta bilder till dagens blogg som jag upptäckte vad det var som Tomas hade skrivit på sin lapp: "Han för mig till vatten där jag finner ko"

Och man kan väl säga att där sprack dagens fromma bloggtanke...

Men annars var det faktiskt de här raderna jag tänkt skriva utifrån. Något vackert och finstämt om en tro som bär och om en tillit att vila i. Och om hur naturen hjälpt mig att hitta dit.

Herren är min herde,
mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.

Psaltaren 23