Bekymmersdockor och fjärilseffekt

För många år sedan köpte jag sådana här bekymmersdockor. De var så söta så jag kunde helt enkelt inte låta bli och dessutom gillade jag tanken bakom dem också. Meningen är att man ska berätta sina bekymmer för dockorna. Man kan till exempel göra det innan man går och lägger sig på kvällen och sedan placera de dockor man anförtrott sig åt under kudden. Då tar de hand om bekymren under natten, vilket i bästa fall innebär att man själv kan sova gott under tiden.

Som med så mycket annat som jag köper så blev de där dockorna liggande i en låda. Tiden gick och konstigt nog så undkom de en och annan utrensning. De var som sagt söta och tog faktiskt nästan ingen plats alls.  Men så en dag visste jag plötsligt precis vem som behövde dem. En arbetskamrat till mig hade fler bekymmer än vad som är rimligt att orka bära och därför gav jag henne dockorna med kommentaren: "Jag hade ingen aning om att det var dig jag köpte dem till."

Det är mycket i livet som tycks fungera på det där viset. Man strör ut små frön här och där och har ingen aning om vad det blir av dem sedan. Sofia brukar säga att hon inte alltid tar till sig de råd och klokheter som vi envisas med att strö över henne. ( Surprice! Undrar varför det är så svårt att inse att ens barn är vuxna och kan tänka själva??) Men däremot hör hon sig själv då och då ge våra råd vidare till andra som faktiskt får nytta av dem.

I mina tankar återkommer jag ofta till farmors dagboksanteckningar. De hjälper mig att förstå mig själv och en del av de gener jag bär på. Föga anade hon väl detta när hon satt och skrev i sin svarta anteckningsbok med vaxdukspärmar.

Och nu när jag befinner mig i nyförälskelsens töcken så kan jag inte låta bli att tänka så om det här huset också. Det var för mig det byggdes. Alla vinklar och vrår kom till för att jag skulle trivas och må bra här. För att jag skulle få en trygg hamn att lägga till i.

Detta är värt att ha i åtanke när man får märkliga infall och sedan står undrande och frågar sig varför i all världen man gjorde så där eller sa så där. Kändes det rätt så var det förmodligen det också även om man aldrig någonsin får veta varför. Vi får helt enkelt fladdra med våra fjärilsvingar efter bästa förmåga och lämna över det där med effekten åt livet självt.

Och vill man vidga perspektivet ytterligare så kan man tänka som mannen gör i "Lilla vackra Anna-visan"

Snälla Anna när Gud skapte dig,
tänkte han helt visst i nåd på mig.