Bli stor på att

När jag var liten användes ibland uttrycket "bli stor på att". Med det menades att man fick för sig att man var lite förmer än andra och hade rätt till extra förmåner eftersom man uppnått något. Det kunde till exempel vara att man hade mycket pengar, fina kontakter eller en hög position av något slag. Och att "vara stor på att" var ingenting fint. Det var en form av högmod och som vi alla vet räknas högmodet som en av de sju dödssynderna.

I natt vaknar jag med skammens rodnad på kinderna eftersom jag förstått, redan innan jag vaknat, att jag blivit "stor på att".

På sistone har jag känt mig ett med flödet och upplevt att jag lever i samklang med krafterna. Med Gud, änglarna och andarna. Det är naturligtvis en härlig känsla och jag har varit enormt tacksam över att jag fått befinna mig så nära livets bultande hjärta. 

Trygg och upprymd över att ha tillgång till detta fantastiska nätverk gjorde jag igår kväll, precis som jag gjort så många gånger förut. Jag bad om hjälp. Bad om att få information via drömmarna. Det brukar fungera. När jag verkligen behöver ledning och stöd så brukar jag få det. Små ledtrådar i form av bilder och scener som visar mig vilken väg jag ska gå.

Fast någonstans hade jag igår en känsla av att jag av att jag inte hade riktigt rent mjöl i påsen. När jag låg och viskade i mörkret hörde jag mig själv använda ordet nyfiken och det borde fått mig att inse att jag blivit "stor på att". I ärlighetens namn så behövde jag inte veta mer än jag redan visste. Men det skulle vara förbaskat intressant om jag fick göra det.

Och så blev det som det blev. Fyra timmars orolig sömn fylld av gallimatias-drömmar. 

Det finns skäl till att vi människor har begåvats med en kropp, ett intellekt och en sinnlig förmåga. Det är helt enkelt meningen att vi ska använda oss av dem. Vi ska tänka själva och göra själva och känna efter själva. Och när vi gjort allt det vi kan på dessa områden och det fortfarande är bekymmersamt i våra liv - ja då är det dags att be om hjälp. Och då finns den att få. Och då kan det bli så att det regnar manna från himlen och att vattnet förvandlas till vin. Då kan lösningen trilla ner i knät på oss från helt oväntat håll och få oss att komma på rätt köl igen.

Men om man helt sonika hoppar över den egna ansträngningen och utgår från att allt ska lösa sig, bara för att Gud finns och för att man har en hyfsad relation uppåt - ja - då har man blivit "stor på att". Eller möjligtvis lat. Eller kanske girig... Och om man som jag, ber om information som man inte behöver eftersom det för tillfället inte är bekymmersamt i ens liv, ja då är man bara förbaskat nyfiken och vill få lite manna att trilla ner från himlen, även om man redan är mätt.