Broderade citat

Ordspråk och citat är något jag är mycket förtjust i. Jag tycker om de finurliga formuleringarna och de små, korta, kärnfulla texterna. En del ordspråk tycker jag om av nostalgiska skäl. För att de är gamla klassiker som har stått sig bra genom åtskilliga årtionden. En del tycker jag om för att de är vackra och kloka. Och så finns det de som av någon anledning går rakt in i hjärtat. De gillar jag förstås allra bäst.

När jag hittar ett citat som berör mig brukar jag alltid tänka att "Det där ska jag brodera och sätta upp på väggen". Och det händer att jag gör det också. Det lilla broderiet på bilden har jag uppsatt på köksväggen. Varje gång jag läaer det blir jag påmind om hur viktigt det är att våga släppa taget, om man någonsin ska kunna bottna.

Må du få varma ord en kall kväll

Fullmåne en mörk natt

och nedförsbacke hela vägen hem

Detta är ett citat som står på väntelistan i hopp om att så småningom bli broderat. Jag tycker att det är en fin avskedshälsning och jag skulle vilja ha den uppsatt på insidan av ytterdörren.

Fast nu har det kommit till ytterligare ett citat på den där listan. En fras som tydligen uttalats i ett personalrum för många år sedan.

Måste du vara så jävla duktig?

Nog är det väl en fråga som alla duktiga flickor bör ställa sig på daglig basis. Även om den där duktiga flickan råkar befinna sig i en väldigt medelålders kropp? För om man bara får henne att tänka efter aldrig så lite, så borde hon väl ändå kunna inse att all den där duktigheten inte är så himla viktig och att den till och med kan vara ivägen för själva levandet?

Tröjan jag håller på att sticka till lille Sigve är snart klar. Kanske blir nästa handarbetsprojekt ett broderi med något av de där citaten. Just nu lutar det åt det sistnämnda: Måste du vara så jävla duktig?