Bucket list

I natt drabbades jag av en plötslig lust att städa upp och göra fint i hallskåpet. När vi flyttade in i huset kastade jag bara in allting som skulle vara där utan någon större omsorg. Dukarna var skrynkliga efter att ha legat nedknölade i pappkassar och det var svårt att få någon överblick över vad som egentligen fanns där inne. Men nu är det ordning och reda i skåpet.

Vad är det då som får en kvinna att ägna nästan två timmar av en mörk novembernatt åt att stryka, vika och sortera? Till och med för en sådan som mig, som brukar vara vaken och fixa och dona om nätterna, verkar det här tilltaget en smula maniskt. Jag rannsakar mina motiv och kommer fram till att alltihop är Skavlans fel.

I går kväll såg jag nämligen fredagens avsnitt där han intervjuade en ung norsk man och hans morfar. Den unge mannen hade mist goda vänner i en båtolycka och därigenom drabbats av  insikten om livets ändlighet. Vilket fick honom  att fundera kring vad han ville använda sin stund på jorden till. Han började fila på en bucketlist och berättade om alltsammans för sin morfar. Vilket ledde till att morfadern också började tänka i samma banor och satte igång  att göra en bucketlist han också. Det ena ledde till det andra och nu var de i full gång med att beta av punkterna på morfaderns lista. De reste över hela världen tillsammans och genomförde sånt som morfadern önskade få göra innan det var dags för honom att lämna jordelivet.

Man kan inte göra annat än att bli berörd av en sådan historia! Och man kan heller inte lyssna på ett sådant samtal utan att själv bli tvungen att tänka till. 

Hur använder jag min stund på jorden? 

Vad har jag för drömmar och vad skulle jag vilja hinna uppnå innan det är dags för mig att kasta in handduken?

Här vill jag betona att ett välordnat linneskåp inte är det som står överst på min bucketlist. Men det var tankarna på den listan som fick mig att sätta igång och röja i det. För om det nu är så att jag faktiskt vill ha nystrukna dukar i prydliga högar, så får jag väl se till att få det. Här och nu. Det är ett lätt mål att uppnå och just därför är det ett bra övningsprojekt. Det finns ingen anledning att vänta till en annan dag med att göra det man vill. Till att ta tag i det där som känns viktigt. 

Det är en delikat balansgång det där, att både lära sig att flyta med och låta livets flod föra en vart den vill och samtidigt ta fullt ansvar för de val som är möjliga.