Dan före dopparedan

Nu står minsann julen för dörren. I morgon är det julafton, den där dagen som vi ägnat så mycket tid åt att förbereda oss inför. Den där dagen då vi vill att alla ska bli nämda och ingen får bli glömd. En dag för gemenskap och samvaro med nära och kära.

Jag gillar det konceptet, åtminstone i teorin. I teorin är jag nämligen precis så där organiserad och avslappnad som man behöver vara för att få till en "riktig" jul och kunna njuta av den. Dessutom är juletiden också en ljuvlig peridod för den pysslige. Det finns ju hur mycket gulligt och gott som helst som man kan knåpa ihop på temat.

I praktiken går det dock inte riktigt lika bra. Allt det där roliga och mysiga förvandlas snabbt till krav och måsten för mig och jag har svårt för att sätta gränser och fatta beslut. Jag myser vid första advent och sedan ägnar jag de följande veckorna åt att grubbla fram och tillbaka på om jag kanske ändå inte borde,,, 

Men nu är julen äntligen här och nu får den bli som den blir. Här kan jag sätta stopp för mina grubblerier och börja njuta av stunden istället. Och det är härligt! Nu lägger sig den där omtalade julefriden tillrätta och det är dags att börja mysa.

Med dessa rader sänder jag en önskan till er alla: