Déjà vu...

Strömsnäsbruks grundskola

Den erfarna kvinnan och hennes man strosar omkring i Strömsnäsbruk. De går gata upp och gata ner utan att ha något egentligt mål med sin vandring. Under tiden berättar kvinnan för mannen om sina minnen från orten. Hon visar skolan där hon tillbringat nio år av sitt liv och pekar ut hus där vänner och bekanta bott. Mannen lyssnar, kommenterar och ställer frågor. Kvinnan funderar, minns och berättar vidare. Bredvid dem tassar hunden fram, fullt upptagen med att registrera alla främmande dofter. Nere vid ån slår de sig ner på en bänk och dricker sitt medhavda kaffe. Betraktar ankorna som simmar omkring och njuter av utsikten.

Hela tiden känner kvinnan att det är någon som rör sig likt en skugga vid sidan om henne. En liten duktig lågstadieflicka som ständigt får extrauppgifter i klassrummet eftersom hon ligger före alla andra i skolarbetet. En sjuåring som för första gången krockar med yttervärlden och som inte har en aning om hur hon ska hantera den. Ett barn som kämpar med sviterna efter en hjärnhinneinflamation och som inte kan skilja det ena ansiktet från det andra på skolgården.

Så byter skuggan karaktär och en mellanstadietjej dyker upp istället. En tjej som har insett att hon typ är sämst i klassen på gymnastik och som nu måste börja kämpa för att behålla sin plats som en av de duktigaste i klassen i alla andra ämnen. Hon börjar känna sig pressad. Gråter över läxböckerna och stannar hemma från skolan så fort hon får chansen. Har ont i magen och mår illa tills hon missat skolbussen på morgonen. Hon har inte blivit så värst mycket klokare när det gäller den sociala strukturen men är ändå en sådan person som de andra flickorna vänder sig till när de har problem.

När högstadiebruttan intar hennes plats är det som om en smärre explosion inträffar. En kaskad av hormoner, djupa förälskelser, stora frågor, identitetskris och en kamp på liv och död om de bästa betygen. Ryggen värker och magkatarren slår ut i full blom. Nya lokaler och flera lärare. Eget ansvar och krav på självständighet. Sprickan mellan henne och klasskompisarna har definitivt blivit så stor att den numera måste definieras som en klyfta. Hon känner sig förfärligt obekväm i uppehållsrummet på rasterna och väljer istället att spendera de lediga stunderna i skolans bibliotek.

Den erfarna kvinnan tar med sig alla flickorna hem till Liatorp. De får åka med i bilen och sitta med vid kvällsmaten. På natten samlar hon dem kring sig och börjar tala till dem. Hon har god lust att säga åt dem att de inte hade behövt vara så förbaskat duktiga. men hon avstår eftersom hon vet att duktigheten var allt de hade att hålla sig i. Istället bekräftar hon dem. berättar att hon ser dem och förstår dem och erkänner att hon förmodligen skulle gjort precis som de om hon varit i samma situation. Hon talar om för dem att hon i mångt och mycket känner precis som de. Att hon bär på samma osäkerhet, samma kravkänslighet och samma sociala inkompetens.

Men hon berättar också att hon upptäckt något viktigt som fått hennes syn på livet att förändras. Att kris leder till utveckling och att de svåra perioderna därför inte är meningslösa. Att alla människor är som puuselbitar och att alla behövs för att världen ska bli komplett. Och om man nu då är en udda fågel, en röd pusselbit bland en massa blå bitar så innebär det inte att man är fel. Man kan mycket väl vara den som blir pricken över i:et, löken på laxen och grädden på moset istället.

De tre flickorna lyssnar till den erfarna kvinnan och hon kan se hur deras ansikten ljusnar efterhand som orden lägger sig till rätta i deras hjärtan. En glimt av stolthet går att skönja i deras ögonvrår och de har inte längre axlarna uppe vid öronen. Kvinnan tänker att hon nog inte kan göra så mycket mer för dem. Det som har varit, har varit, och det går inte att förändra. Fast så minns hon plötsligt en sång som hon bestämmer sig för att lära dem. En sång som de kan nynna för sig själva när de gör sig redo för ännu en dag i skolans värld.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om …

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om …