Det här var ju tråkigt...

I går kväll låg jag i soffan och tittade på David Batras föreställning: "Det här var ju tråkigt". Och eftersom föreställningen heter just "Det här var ju tråkigt", så borde man kanske kunnat räkna ut, att själva poängen med den finns i den lilla frasen. Fast det fattade ju förstås inte jag förens efteråt...

Många av de lappar som David har samlat på sig har en sak gemensamt. De är skrivna i hopp om att de ska kunna lösa ett problem. Man vill få ordning i den gemensamma tvättstugan och få tyst på grannen om nätterna. För att lyckas med detta så skriver man alltså en lapp och sätter upp den på ett väl synligt ställe. 

När det uppstår ett problem så vill vi naturligtvis lösa det. Vi vill att livet ska flyta på så enkelt som möjligt och undanröjer därför efter bästa förmåga varje hinder på vägen. Och det finns, tack och lov, väldigt många saker som går att lösa. Statistiken för hur många bekymmer som reds ut med hjälp av uppsatta lappar som skrivits i affekt, ser väl i och för sig ganska dyster ut. Men det finns andra sätt som vi kan använda oss av och som faktiskt fungerar. Att prata om det med den det berör är vanligtvis det bästa. Fast det vill vi ju förstås undvika i möjligaste mån...

Men så finns det också en massa bekymmer i livet som vi inte kan påverka. Fast det hindrar oss sällan från att jaga efter lösningar ändå. En jakt som tar både tid och kraft i anspråk. Och fast vi tänker positivt och faktiskt försöker hitta lösningar så blir effekten av vår ansträngning den motsatta. Vi göder fel varg och gör på så sätt problemet större än det var från början. För nu handlar det inte längre bara om själva grundproblemet och dess konsekvenser. Nu har vi drabbats av energibortfall och tidsbrist också. Till ingen nytta eftersom det inte finns någon lösning att finna.

I sin föreställning slår David Batra ett slag för accepterandet. Han visar på hur klokt det ibland kan vara att bara bestämma sig för att "gilla läget" och sluta agera som om det fanns problem och lösningar. Att man vid vissa tillfällen, helt enkelt bara kan luta sig tillbaka och säga att: "Det här var ju tråkigt" och så får det vara bra med det. För ibland är det ju bara som det är med vissa saker. 

Och om man lyckas släppa tanken på problem och lösningar, så får man både tid och kraft över som räcker gott och väl till för att börja mata den andra vargen. Då kan man fylla på i den andra vågskålen. Den där som gör livet gott att leva. Och när den blir tillräckligt full så väger det vanligtvis över och då faller det ett helt annat ljus över det där problemet som såg så stort ut från början. Proportionerna blir helt annorlunda och man kan se att det faktiskt går att leva ett bra liv i alla fall. Trots att problemet kanske kvarstår.

Det gäller bara att man kan bestämma sig för att "Det här var ju tråkigt" och låta det vara bra så.