Det stora i det lilla

Många saker här i livet är ganska luddiga - som till exempel gränsen mellan att bry sig om och att lägga sig i.

Och att lägga sig i det anses inte lämpligt i vårt svenska samhälle. Absolut icke. Big no-no. Vi värnar om värdigheten och integriteten och gott är väl det. För nog måste var och en få sköta sitt på det sätt som man finner lämpligast. I avskildhet och i lugn och ro. Men ibland håller vi denna fana så högt att den blir till ett hinder för omsorgen. Fär välviljan och hjälpsamheten. För brysigomandet. För de där små gesterna som har så stor betydelse. Rädslan håller oss tillbaka. Ingen av oss vill bli den där som är i vägen och ingen av oss vill bli den där som det är synd om och därur växer motståndet för de små gesterna fram. Och så undviker vi dem och blir ovana vid dem och avståndet mellan oss ökar och sedan blir det ännu svårare att få till det där lilla som vi mår så gott av.

För så är det - vi mår gott av att göra något för någon annan och vi mår gott av att bli lite omhuldade. Och vi behöver få känna att vi inte är ensamma i världen. Att vi är omgivna av människor som bryr sig om.

Men hur ska man då få till det utan att det blir fel? Vad är egentligen skillnaden mellan att bry sig om och att lägga sig i?

Nalle Puh verkar ha svaret:

I denna lilla formulering finns skillnaden definierad. Hemligheten är att ge för att man vill och för att man kan. Helt fritt, utan baktankar och utan måsten och borden. Utan att förvänta sig något tillbaka. Varsågod - här får du en bulle och ett gott råd. Du får göra vad du vill med det. Mata fåglarna med bullen om du vill och fnys åt det goda rådet om du tycker det verkar korkat.  Det är helt okej - för jag ville bara få ge det till dig. Erbjuda dig det.  Det var det som var poängen med det hela. Det finns inga krav i botten av bullpåsen och min självkänsla står inte och faller på om huruvida mitt råd hjälper dig eller inte. Och vi måste inte bli bästa väninnor efter det här och du måste inte bjuda in mig på tacksamhetsfika.