Fint besök

Carina och Fabian har varit här ett par dagar. Det är alltid lika trevligt när de hälsar på. Med dem är det enkelt att umgås och det känns egentligen inte som att ha gäster. Det är mer som att det för tillfället är fler som ingår i hushållet.

Och Astrid och Frasse gillar att vara tillsammans.

Det blir alltid en massa prat när vi träffas. Mycket svammel om ditten och datten förstås, men också sådant där prat som är viktigt och riktigt. Som lämnar avtryck och som gör att man inte riktigt förblir densamma efter våra möten. Något förändras. Vi växer och mognar och lär oss mer om oss själva och om varandra. Så även denna gång.

Att låta täckelsen falla blev temat för de här dagarna. Om modet som krävs för att våga släppa andra människor nära och visa upp sig som den man är. Om att lägga försvarsmekanismerna åt sidan och blotta sitt hjärta. Om att våga vara starkare och svagare och jämlik, och om den svåra konsten att skifta mellan dessa lägen när det behövs.

Tänk, här sitter vi tre femtioplussare och dryftar dessa frågor med stor intensitet. Är toklyckliga över att vi lyckats och samtidigt livrädda för att behöva ta ytterligare steg framåt i den här processen. Borde inte detta vara något som man klarat av redan tidigt i livet?

Men med tanke på att jaget är i ständig förändring så är det kanske ändå inte så konstigt att dessa frågor fortfarande är aktuella. Man vet vem man var igår och hur det jaget bäst skulle hanteras. Idag är en ny dag med ett något uppdaterat jag att ta ställning till. Alltså måste man hitta nya förhållningssätt till sig själv och till omvärlden. Igen.

Liv är förändring. Allt som lever växer och utvecklas. Så även människan.

Igår tog Fabian den här bilden på mig. Den visar den människa jag var då.

Alldeles nyss tog jag den här bilden på mig själv. Dagens utmaning består i att göra det bästa och det mesta av den här kvinnan. Hon är väldigt lik gårdagens upplaga, men något har förändrats. Frågan är vad och hur det påverkar mina möjligheter idag.