Försäkringskassan

När försäkringskassan kommer på tal bland långtidssjukskrivna så brukar frustrationerna sjuda och den ena historien värre än den andra berättas i uppgivna och ilskna ordalag. ( Ur denna frustration tecknas sedan bilder liknande den här ovan ) När jag själv kämpade på med arbetet fast jag inte orkade så var det till stor del tanken på denna myndighet som fick mig att "orka" ett tag till. Jag var livrädd för vad som skulle kunna hända när jag blev tvungen att lägga min ekonomiska situation i händerna på en handläggare. Jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att sitta på möte efter möte med mitt blottade hjärta i handen och mötas av en byråkratisk och känslokall attityd och jag fantiserade om vilka prövningar jag skulle tvingas utstå i form av olika bedömningar och tester av min obefintliga arbetsförmåga.

Så kom till slut den dagen då det bara inte gick längre och jag föll handlöst rakt ner i famnen på en av försäkringskassans handläggare. Jag landade alltså inte på ett kallt och hårt klinkergolv som jag hade förväntat mig utan blev mött av värme och förståelse. En människa av kött och blod med hjärtat på rätta stället hade fått ansvaret för mitt ärende och jag kände mig SÅ otroligt tacksam för detta. Vi hade flera fina telefonsamtal och även om vi talades vid via telefon så kände jag att hon såg mig. Hon förstod och var angelägen om att gå så varsamt fram som det bara gick. När jag lagt på luren kände jag mig både lugnad och berkäftad. Och jag tänkte att jag måste haft tur som en tok som hamnade hos just denna människa.

Nu har det blivit dags att ansöka om så kallad sjukersättning eller sjukpension som man i vardagslag brukar kalla det. När jag ringde för att ta reda på hur långt den processen var kommen så fick jag veta att min handläggare bytt arbetsuppgifter och att jag tilldelats en ny. Naturligtvis blev jag orolig och tänkte att NU kommer allt det där som jag varit så rädd för. Mina gamla fantasier spelades upp i repris och tanken på att börja äta antidepressiv medicin i förebyggande syfte föresvävade mig.

Men så blev det inte. Istället gick jag från en famn till en annan. Möttes av ytterligare en klok kvinna med hjärtat på rätta stället. En människa med förmågan att lyssna och läsa av. Som ser och förstår och som är angelägen om att det ska bli så bra som möjligt för mig. Igår var jag i Växjö och träffade henne och vi hade ett riktigt bra samtal. Ett samtal som lämnade goa vibbar efter sig och som jag kommer att minnas med värme.

Tänka sig var det kan vara härligt när det visar sig att man har fel!

Hädanefter ska jag verkligen göra allt vad jag kan för att bättra på försäkringskassans dåliga rykte bland långtidssjukskrivna.