Ge och ta

En människa kan vara nästan hur trasig som helst. Men inuti varje människa, eller möjligtvis runtomkring henne, så finns själen och den är alltid hel. Oavsett om kroppen är kvaddad, psyket har havererat och känslolivet är ett kaos, så är alltid själen hel. Den tanken har tröstat mig så många gånger och fått mig att se på min inre oreda med en något större distans. Vetskapen om att det finns någonting som är jag och som är precis som det ska, har för mig blivit en hållplats att vila på.

I går fick jag till mig en fras som belyser detta ytterligare. Det var på tal om andlig vägledning där det sas att: "Vi ger genom att ta." Och som jag förstod det så handlar det om att man helt enkelt plockar bort det som inte ska vara där så att det kan bli som det ska. Man rensar bort ogräset, beskär buskarna och eldar upp skräpet. Frilägger och blottlägger och skapar utrymme för de stackars övervuxna rosorna, så att de kan börja trivas och växa igen. Att själavård och andlig vägledning helt enkelt handlar mer om att bli av med saker än att få till sig saker. Om att göra själen synlig och låta den få det utrymmet den behöver för att kunna omsluta och uppfylla människan och därigenom göra henne hel. 

Vi samlar hela tiden på oss så mycket bråte. I hemmet är det väldigt tydligt och konkret. Tidningshögarna växer, antalet tomburkar ökar och pryttlarna blir bara fler och fler för var dag som går. Dammtussarna hopar sig och fönstren blir allt svårare att se ut igenom. Och man är allt bra korkad om man inte fattar att man då och då måste göra ett ryck och städa upp ordentligt. Det samma gäller också för det inre livet. Där samlar vi på oss precis lika mycket - men är nog inte lika medvetna om behovet av att rensa upp då och då. Där finns ingenting som syns och ingenting som går att ta på. Men det är lik förbaskat ivägen och skymmer sikten. Obearbetade känslor, rädslor och inkrökta tankar förökar sig fortare än något annat.

När man fått god själavård, en andlig vägledning som fungerat, så har man en känsla av att man fått någonting dyrbart med sig därifrån. En inre skatt att vårda och vattna. Men utifrån det här perspektivet så är det inte så det fungerar. När man ser på saken på det här sättet så får man egentligen ingenting med sig från de där själavårdsamtalen. Istället har man blivit av med en massa och det har gjort att man fyndat i sin egen garderob. Hittat det där som låg underst i högen och som man glömt bort att man hade. Man har helt enkelt fått tillbaka det man hela tiden haft. Fått tillgång till sin själ igen.