Här och nu

Tomas håller på och läser "Lev livet fullt ut" av Eckhart Tolle. I praktiken innebär det att jag får mig en hel del till livs utav bokens innehåll. Såsmåningom ska jag nog också läsa den, men än så länge har jag fullt upp med att bearbeta de delar jag får till mig via Tomas reflektioner.

Det vi pratar mest om just nu är det där med närvaro. Att vara i nuet och låta det som varit och det som ska komma förbli där det hör hemma. I det förflutna och i framtiden. Det första steget mot medveten närvaro är, enligt Eckhart, att man inser att man inte är speciellt närvarande. Där befinner jag mig nu. Det är väldigt få stunder som jag inte tänker på hur det har varit innan och ännu färre stunder som jag kan låta bli att tänka på hur det skulle kunna bli sedan. Jag syr på en julmatta och tänker på hur den förhoppningsvis ska få mitt lilla kök att pösa över av julstämning i December månad. Jag promenerar i skogen och tänker samtidigt på de skogar jag strövat omkring i i förut. Jag oroar mig och ingenting av det jag oroar mig för pågår här och nu. Det är framtidsspekulationer som ganska ofta baseras på minnen från förr. Jag kommer ihåg när ljusen hamnade för nära eternellerna och det tog fyr och fantiserar om att det ska kunna hända något liknande igen. Varpå jag inte riktigt njuter av de ljusen jag har tända just nu. För det har hänt och det skulle kunna hända.

På många plan kan man viljemässigt skjuta undan de ovidkommande tankarna som stör nuet. Det går att träna upp sin förmåga att sortera tankarna i de fack där de hör hemma. Då, sedan och härochnu. Ordning och reda och en ökad närvaro. Häpp!

Jag har åtminstone hört talas om att det finns andra som lyckats med den bedriften...

Men jag tror att om man ska lyckas med att vara i nuet på riktigt så måste man gå djupare än så. Att det ytterst handlar om tillit och tro. Ett överlämnande. För om allt i mitt liv står och faller på mig och min förmåga så finns det all anledning att oroa sig. Då finns det inget utrymme för att koppla av. Då gäller det minsann att ligga i och vara steget före hela tiden. Hålla hårt i kontrollen och ständigt vara beredd.

Nu är det ju tack och lov så vist ordnat att ingen människa är en isolerad ö. Vi är alla sammanlänkade i en gigantisk formation som ganska ofta benämns som Gud. Det som är jag är en del av någonting större, mer komplett och mer kompetent. I bibeln står det: "Var stilla och vet att jag är Gud." När jag smakar på de orden idag så tänker jag att det är ett tusenårigt uttryck för detta med medveten närvaro. När man vågar luta sig mot detta stora som det innebär att vi alla är en del av det Gudomliga så blir det plats över. I den vetskapen kan man få vara stilla. De egna ansträngningarna behövs inte hela tiden och jämt eftersom man har en tillförlitlig back-up i form av en Gud som vi alla är en del av. Som vi tillsammans skapar. Här finns tryggheten som gör det möjligt för oss att släppa taget om det som varit och det som ska komma. Här finns själva nyckeln till varandet.