Hus och hem

I hela mitt vuxna liv har jag längtat efter att skapa mig ett hem. En trygg och stabil, varaktig plats att slå ner mina bopålar i. Och jag har jobbat hårt för att denna dröm ska kunna gå i uppfyllelse. 

Men så har mitt liv blivit som det blivit. Med jämna mellanrum har det inträffat något som gjort att en flytt blivit nödvändig eller oemotståndlig. Och så har jag slitit upp mina pålar ur jorden och börjat om på en ny plats, med nya förutsättningar. Och varje gång har jag tänkt att nu jäklar ska jag lyckas skapa det där hemmet med stort H. Nu ska jag slå mig till ro och komma hem och bli trygg.

Fast i den här flytten har det känts annorlunda. Förväntningarna och förhopningarna gick inte att skruva upp den här gången. Hit flyttade jag utan illusioner och rosaskimrande drömmar. Man kan nog säga att jag har gett upp projektet med att skapa mig en stadigvarande boplats. At jag drabbats av självinsikt och till slut förstått att jag förmodligen aldrig kommer att få till en sådan.

Och ändå känner jag mig mer hemma än någonsin. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Livet är fullt av paradoxer!

När jag släppte taget om hemmet med stort H så hittade jag hem.

Huset har tagit väl emot oss och det är i sig självt både praktiskt och hemtrevligt. Och visst bidrar det till min nyvunna hemkänsla. Men det är inte det som är kärnan i den. När jag gav upp min dröm om att någonsin få slå ner mina bopålar för gott så hände det någonting inom mig. Jag blev tvungen att tänka om och det stuvade om i känslolivet. 

Vad är ett hem egentligen och var finns tryggheten att hämta här i livet? 

Varför kan jag känna mig hemma nu, när jag inte lyckats göra det tidigare?

Svaret på den frågeställningen kom till mig i tre delar:

- Det spelar ingen roll var och hur jag bor - mitt hem är där Tomas finns.

- Jag har äntligen hittat hem i mig själv - alltså kan jag bo var som helst.

- Livet är flyktigt och kort och ändligt - att skapa ett hem som råder bot på detta är omöjligt. Sålunda kan jag ge upp det projektet och helt sonika bara bo där jag bor.