
Annas lilla postilla
Komma i kapp
13.07.2017 03:42Den här bilden är inte på något sätt vacker - men jag tycker om den ändå eftersom det är en av de få bilder jag har, som verkligen beskriver den där innersta känslan som jag burit med mig genom hela livet.
På alla andra kort ser jag mest ut så här. Lite vän, försiktigt glad och med en någorlunda frimodig blick.
Nu när jag landat i detta med att jag faktiskt har en autismspektrumstörning som legitimerar allt det jag känt genom åren så har psyket bestämt sig för storstädning. Medan jag sover spelas det upp scen efter scen som på olika sätt åskådliggör essansen av mitt dolda utanförskap och all den där tröttheten som jag kämpat med så länge.
Jag drömmer att jag inte passar in. Att jag är fel och att jag inte kan förklara mig. Folk blir irriterade på mig och tycker att jag är hopplös och konstig. De tycker att jag krånglar till allting och att jag har en taskig attityd. Och jag är så trött, så trött i alla drömmarna. All kraft är slut och jag får ingenting ur händerna. Jag räcker inte till och kan inte leva upp till förväntningarna. Hjärnan kraschar av överbelastningen och jag står med en vitlökspress i handen och vet inte vad den ska användas till. Jag hittar inte hem även om jag vet att jag befinner mig i välkända trakter och känner inte igen de ansikten som jag förstår borde vara bekanta för mig.
Ibland vaknar jag alldeles genomsvettig och med bultande hjärta och ibland känns det lika odramatiskt som att bära ut soporna.
Storstädning tar tid och tack och lov så har jag numera gott om just detta. Så jag låter psyket hållas och tänker att det är klokt att rensa ut ordentligt när man ändå är igång. Jag förstår ju att detta är en sorts retroaktiv utbetalning. Att alla känslor jag förträngt och inte kunnat tillåta mig nu äntligen ser sin chans att få luft under vingarna. Och jag unnar dem det av hela mitt hjärta. De har fått vänta så länge på just det här ögonblicket.
Det får ta den tid det tar. Förr eller senare så måste ju känslolivet ha kommit i kapp sig självt och då kan jag börja drömma om något annat på nätterna.
—————