Konstanter i konstant förändring

Ingenting i livet förblir någonsin vad det en gång varit. Allting är i ständig förändring och så även vi. Jag vet det så väl men har ändå ganska svårt för det ibland. Som till exempel igår när jag körde motorvägen mellan Strömsnäsbruk och Markaryd. För mig är den sträckan fortfarande ny och fullständigt malplacerad. Hela det bygget förändrade nämligen min bardoms trakter som jag känt så väl hela livet.

Det känns som om jag befinner mig i en förvirrad dröm när jag kör på motorvägen och på de förändrade småvägar som kom till i samband med den. Jag känner igen mig och ändå inte. Dromla-Klasa-Bertils åker ser man nu ifrån ovan när man åker över den nybyggda bron. Och Oscars hus uppe i Åsa ser man snett bakifrån och också det en aning uppifrån. Det som förut låg rättvänt, uppe på en höjd, då när vägarna gick som de skulle.

Senare på eftermiddagen åkte vi till Tiakölna och badade i sjön Römningen. Eftersom jag gått omkring och retat mig hela dagen på den där eländiga motorvägsbiten så såg jag plötsligt med andra ögon på den lilla badplatsen. Den ser precis ut som den alltid har gjort.

En pytteliten strandsnutt intill en liten gropig skogsväg.

Här har jag badat mig igenom livets alla faser. Jag har varit här som barn och som tonåring. Som gift och som ogift. Här har jag badat med mina barn och här har jag varit med alla våra hundar. Jag har varit här ensam och i sällskap med goda vänner.

Efter att ha bläddrat igenom minnesbanken kunde jag konstatera att denna plats är en av få som jag har livslång koppling till och som dessutom förblivit densamma genom årtiondena.

När förändringens vindar viner runt öronen så blir sånt här viktigt. Man behöver någon sorts referenspunkt att vila sinnet i en stund för att behålla balansen. En missionärs/präst-släkt som jag kom i kontakt med för många år sedan köpte ett gemensamt sommarställe av just den anledningen. Alla familjerna flyttade land och rike runt alltefter hur de kände sig kallade och manade. De trivdes visserligen bra med sina liv, men behövde en plats på jorden som var konstant för att klara av det.

Det är väl ungefär lika logiskt och ologiskt som det faktum att hörseln påverkar balansen. Ibland kan en hörapparat minska fallrisken hos en äldre person eftersom man använder ljuden omkring sig som referensmaterial när balansen ska skapas. Det räcker alltså inte med en god kroppsuppfattning och ordentligt musklade ben. Och det räcker inte med att förstå och bejaka förändringarna i livet och glatt flyta med varhelst det bär i förvissningen om att allt sker till det bästa. Även här behövs det referensmaterial. En konstant att återvända till och spegla sin förändring i.

Vilken tur för mig att badplatsen i Tiakölna finns. Att den ligger där och väntar på mig och välkomnar mig när jag kommer.