Kvällsmys

Måns och Astrid har somnat i soffan.

Jag börjar känna mig som prinsessan på ärten, för jag har provat att sova på nästan allt. Hennes madrasshög är visserligen mer skrymmande än min medikamenthög - men ser man till antalet så är det ungefär lika många förbättringsförsök i våra högar. Och trots detta så skaver den där ärtan lik förbaskat och jag sover mer eller mindre som en kratta i alla fall. 

Jag har sovit på smärtstillande tabletter, på tabletter som lugnar hjärnan, på rogivande hälsokostdroppar, på gurkmeja och på... Jag låter listan rinna ut i sanden här- för annars blir det onödigt tjatigt... Och varenda grej jag provat, har fungerat. Så det kan jag inte klaga på. En viss förbättring har det blivit för varje madrasss jag lagt dit. Men problemet är det att jag har så väldigt mycket dåligt sov att det knappt märks om man plockar bort lite med hjälp av en tinktur eller en pilla. Det finns ändå tillräckligt mycket kvar för att hålla mig vaken om natten. Hoppets låga har tänds och släckts om vartannat under flera års tid.

Och nu har den tänds igen! Sedan några dagar tillbaka bär jag ett magnetarmband runt handleden. Och av allt jag har provat så är detta nog det jag haft minst tilltro till när det gäller sömnen. Men ibland blir man glad när det visar sig att man haft fel!

Exakt vad det är som händer i kroppen kan jag inte förklara. Det sägs att magneter hjälper kroppen att få kontakt med jordens magnetfält och att de också får fart på blodgenomströmningen i kroppen. Möjligtvis fungerar det så och möjligtvis handlar det hela om placeboeffekt. Jag bryr mig inte om vilket. Jag är bara väldigt tacksam och glad över att det hjälper mig här och nu.

Sedan jag tog på mig armbandet har jag i alla fall blivit mjukare i kroppen, klarare i tanken och lugnare till sinnet. En kombination som gör dagarna mindre ansträngande vilket i sin tur leder till att jag inte går och lägger mig med en överhettad hjärna. Vilket innebär att jag sover lugnare och vaknar mer sällan. Ärligt talat så har jag inte mått så här bra sedan jag tjuvåt en karta av Kajsas amfetamintabletter för ett antal år sedan. Effekten är faktiskt ungefär den samma.

Det är först när saker och ting börjar komma tillbaka som man inser att man saknat dem. Som till exempel detta med att kunna vara vaken och med på kvällarna. Att inte drabbas av frossa och övertrötthet redan vid sextiden och att kunna slappna av några sekunder utan att hjärnan slocknar och faller i sömn alldeles av sig självt. Att inte behöva kämpa sig igenom dagens sista timmar och inte vara på bristningsgränsen när man kryper ner mellan lakanen. Det är helt underbart det! Ett helt vanligt kvällsmys kan minsann vara en himlastormande upplevelse om man inte varit med om det på länge.

Tänk om det kan vara så att detta är lösningen på flera års sömnkaos och dygnsrytmsförskjutning... 

Hoppets låga är tänd och jag betraktar den ömt...