Kvinnor med klös

Boken som jag lyssnar på nu heter "Svinhugg" och är skriven av Marianne Cedervall.

Samtidigt ser vi en deckarserie på tv som heter "Ett fall för Vera".

I boken finns det en karaktär som heter Hervor, som är vad man skulle kunna kalla för en kvinna med klös. Hon säger precis som hon tycker och är inte det minsta rädd för att säga ifrån när det behövs. Hon är brutalt ärlig och snålar inte med sanningar. Hon är stark i sig själv och gör som hon vill. Detsamma kan man säga om kriminalkommissarien Vera. Hon är av samma skrot och korn som Hervor.

Dessa båda kärva kvinnor är naturligtvis inte alltid så lätta att ha och göra med. Det finns skäl till att vi väljer att blunda och låtsas så ofta här i livet. På kort sikt blir allting enklare och mer hanterbart på det viset. Men i det långa loppet är det en helt annan sak. Där vinner ärligheten stort över förtegenheten.

Det som slår mig när jag nu umgås med dessa båda rivjärnskvinnor är det där med trovärdigheten. De må vara ett par obekväma personer  - men man vet minsann var man har dem. Aldrig behöver man undra över vad de tycker egentligen.

Och när de någon gång väl mjuknar, blir ömsinta och omhändertagande så bekräftar deras annars så kärva sätt äktheten i deras omsorger. Man vet att de aldrig skulle komma på tanken att göra något för att det är lämpligt just för tillfället. För att det ska se bra ut och för att den sociala strukturen kräver det. Den kärlek de ger är äkta vara. Det finns ingen anledning att tvivla på detta.

Att bli älskad och omhändertagen av en person som ständigt vill vara till lags och passa in är ett betydligt vanskligare äventyr...