Kylans oanade konsekvenser

Natten till igår hade vi sexton minusgrader. Brr vad kallt tänkte jag och var glad över att jag inte var tvungen att ge mig ut på morgonen. Vilka konsekvenser kylan skulle få  under det kommande dygnet anade jag inte då.

Det började med att jag skulle torka av golvet i hallen och tvättstugan. Då förstod jag att det måste ha frusit i vattenledningarna för det kom inte en endaste droppe vatten ur kranen på bottenvåningen. Ringde direkt till hyresvärden och han gav lugnande besked. Det var sånt som tydligen kunde hända ibland och han kom några timmar senare utrustad med en hårfön och löste problemet. Som en extra säkerhetsåtgärd skulle vi därefter hålla tvättstugedörren stängd och sätta elementet därinne på högsta effekt. Lätt ordnat tänkte vi och gjorde som han sa. Sedan bjöd vi honom på kaffe och tänkte inte mer på den saken.

När Tomas skulle lägga sig vaknade jag av att han höll på att böka och stöka. Det visade sig att han var i full färd med att bädda rent i sängen eftersom Misan hade kissat i den. Först då insåg vi att vi gömt bort att lyfta ut kattlådan när vi stängde om tvättstugan. Jag blev klarvaken av aktiviteten i sovrummet och kunde omöjligt somna om fast jag var så trött att ögonen gick i kors. Så jag steg upp och gjorde mig en kopp kaffe. Då var klockan kvart över tolv.

Astrid hade vaknat till när Tomas rotade fram ett rent täcke ur garderoben och nu ville hon ut och kissa. Och Måns som legat inne och slöat hela dagen började bli rastlös och ville gå ut han också. Så jag släppte ut dem båda två och satte mig ner på altanen för att röka. Då hör jag hur Astrid ger skall. Hon hade fått syn på ett rådjur och hon som aldrig jagar annars, bestämde sig nu helt oväntat för att springa efter det. Jag hörde deras snabba steg försvinna ut i natten och kände mig tämligen hjälplös. Under de minuter hon var borta hann jag tänka många oroliga tankar om svaga isar och vildsvin. Men så dök hon upp igen och vi kunde gå in.  Lagom tills dess hade Måns gjort bedömningen att det var alldeles för kallt därute och han slank med in med en imponerande hastighet. 

Och jag tänkte lite naivt att nu ska väl ändå lugnet lägga sig. Men det gjorde det inte. Måns led av överskottsenergi och drog igång ett bus-race. Fick med sig Astrid och Misan och så var cirkusen igång. Små pälsklädda kroppar for okontrollerat fram över golvet. Jag fick tag på Måns och bar ut honom. Det fick vara hur kallt det ville, han behövde minsann kylas ner.

Och jag sjönk ner i soffan och lugnet hade precis börjat lägga sig när jag kände en omisskännlig doft från bottenvåningen. Misan hade hållt sig hela eftermiddagen och nu gick det inte längre. Så nu låg det rejäla doftande bajskorvar i kattlådan och det var bara att ta fram en påse och börja rensa.

När klockan närmade sig halv två kände jag att NU kan jag nog äntligen somna om. Jag kröp ner i sängen och noterade hur John Blund kom flygande med sitt sömnpulver. Himmel så skönt det var! 

Men så började det vissla i näsan av varje andetag. Och hur jag än försökte så fick jag inte bort det. Det kalla vädret hade satt sina spår även på näsans slemhinnor. Om nu en näsa kan tycka att det är roligt att vissla så gjorde min det. Och sluta nu när den väl kommit igång, tänkte den inte göra.

Så jag klev upp, gjorde mig en ny kopp kaffe och gick tillbaka till altanen och satte mig.

Fast nu var det faktiskt bara jag som var vaken i midvinternatten.