Livsglädje

När jag ska veckohandla ensam, gör jag det alltid tidigt på morgonen. Brukar hänga på låset när Willys öppnar klockan åtta. Det passar mig bra eftersom jag vid den tiden fortfarande är ganska pigg och det är tämligen folktomt i butiken. Två faktorer som gör projektet möjligt för mig. För så är det fortfarande, det tar otroligt mycket kraft att köra bil och att ta sig fram i en affär med en handlingslista som består av mer än tre saker. Och om jag då dessutom måste förhålla mig till en massa människor så kan det gå lite hur som helst.

Det brukar vara god stämning i butiken vid den tiden. Folk går omkring och ler och ofta tjoas det och hojtas över matvarorna på ett sätt som inte är så vanligt i svenska matbutiker. Allra minst så där tidigt på morgonen. Och om man inte har för bråttom så upptäcker man snart att denna munterhet orsakas av en man som städar och håller låda samtidigt.

Det finns så mycket folk här i världen. Så många personer och personligheter. Men riktiga människor är det sällan man stöter på. Med riktiga människor menar jag sådana där som bara är som de är. Som inte är rädda och som inte håller tillbaka. Som vågar bjuda på sig själva och som är öppna mot omvärlden. Sådana som inte skyr själva livet med allt vad det innebär av glädje och smärta. Sådana som förstår sig på att ta vara på vad stunden har att erbjuda.

Vid ett par tillfällen har det fallit sig så att jag samtalat med den städande mannen. Och efter det kan jag konstatera att han är en riktig människa. Han har upplevt smärtan och förstår därför värdet av glädjen. Han har upplevt glädjen och vågar därför hantera smärtan. Och sålunda växlar samtalsämnena mellan högt och lågt i mötet med honom. Vilket gör att det levande livet är närvarande i ordväxlingen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Livet är fullt av paradoxer. Jag åker och handlar tidigt på morgonen för att slippa konfronteras med en massa människor och en av fördelarna med att göra det är mötet med en annan männsiska. Hans entusiasm över livet möter morgonsega människor och det uppstår någon sorts bubblande fnissighet där man inte trodde att den var möjlig.

Tänk vilken skillnad en enda människa kan göra!

Någonstans läste jag att om man inte tror att man som enskild individ har möjlighet att påverka så ska man ta i beaktning hur det är att få in en mygga i sovrummet...

Vår dag fortsatte i kontrasternas tecken. I frånvaron av och i närvaron av.

Först blev det bad. Femton grader i luften och fjorton i vattnet.

Frånvaro av värme.

Närvarande kyla...

Sedan blev det tvärtom när vi kom hem och tände brasan.

Frånvarande kyla.

Närvarande värme...