"Luriga" människor

Både Tomas och jag använder hörlurar flera timmar varje dag. Han lyssnar på musik och jag på böcker. Och jag tycker att han är lite konstig eftersom han inte lyssnar på böcker och han tycker att jag är lite konstig som inte lyssnar på musik.

Fast jag lyssnar visst på musik, fast inte alls på det sättet som han gör. Jag har aldrig skvalmusik på i bakgrunden, förutom när jag kör bil. Då tycker jag om att ha radion på. Men annars lyssnar jag bara på en låt i taget och det vid speciella tillfällen. Som häromdagen, när vi pratade om detta med att kliva ut ur garderoben och börja vara den man är istället för att låsa in sig i sig själv. Då plockade jag fram Ingamay Hörnbergs sång "Genomskådad" och så lyssnade vi på den tillsammans.

Eftersom den var så klockren i sammanhanget och lyckades träffa Tomas rakt i hjärtat, så blev han på förekommen anledning nyfiken på mitt musikintresse. Han bad mig därför sammanställa en låtlista med den musik som betyder något för mig.

Det var en oväntat rolig uppgift. Jag kunde snabbt dra mig till minnes ett antal sånger, psalmer och låtar som berört mig genom åren. Alla hade jag haft dem på repeat in absurdum. För det är så jag gör. Jag hör en sång som talar till mitt hjärta och så lyssnar jag på den väldigt intensivt under en period tills jag kan den utantill. Vanligtvis gråter jag i floder medan jag gör det. För det är den effekten musik, sångröster och texter har på mig. De drabbar mig så hårt. Åker rakt in i hjärtat och rör om. Det är anledningen till att jag aldrig har musik på i bakgrunden. Jag orkar helt enkelt inte med det. För det får mig att åka känslomässig bergochdalbana.

Men att sätta ihop en låtlista, det var riktigt kul. Det var lite som att läsa igenom gamla dagböcker. Minnen kom tillbaka och en sorts kartbild över mitt liv framträdde. Det fanns en röd tråd som löpte genom sångerna. De beskrev på ett eller annat sätt mina längtor, saknader och nyfunna skatter. 

En av de låtarna som hamnade på listan var "Gabriellas sång". Ack och ve var arbetssamt det var när den gick på radion flera gånger om dagen. Då uppstod det en del prekära situationer eftersom jag inte kunde hålla tårarna tillbaka även om jag råkade vara på affären när jag hörde den. Jag ville så gärna känna som Gabriella, men jag kunde inte riktigt göra det då.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv