Lycklig utan piller

På UR-play finns det en dokumentärserie att finna som heter "Lycklig utan piller". I den åker Sunny Bergman från Nederländerna runt och intervjuar människor i olika kulturer om detta med psykisk ohälsa, depression och utbrändhet.

Efter att ha följt med henne till Ghana, Taiwan och till Brasilien så kan man konstatera att det finns många olika sätt att se på saken. Det som klassas som sjukt i den ena kulturen anses vara friskt i den andra. Vad som är orsak och vad som är verkan kan man uppenbarligen vrida runt hur många varv som helst. I Ghana finns det inget ord för depression eftersom det är ett begrepp man inte använder sig av. Däremot talar man om ensamhet och om att sitta fast någonstans mitt emellan livet och döden.

Nu är jag förstås en person som är ganska krav och prestationsinriktad och lyssnar säkert därför extra mycket på det örat. Men min upplevelse av råden jag fått från vården genom åren handlar mycket om att man ska skärpa till sig. Man ska gå stavgång, tänka positivt, äta nyttigt och se till att sova ordentligt. Och man ska gå i terapi och lära sig att om man känner så här så ska man tänka så här, så att man kan agera på ett mer konstruktivt sätt.

De personer som Sunny intervjuar pratar om helt andra saker. Om att följa med livet och ta det som det kommer. Om att inte inbilla sig att man kan kontrollera så värst mycket av det som händer och sker. Om att få livskraften att flöda fritt genom kroppen. Om andlighet och om gemenskap. Om behovet av stillhet och vila. Om att hitta sin egen väg och sin egen roll. Om att lyssna på rösterna istället för att medicinera bort dem.

Jag tycker nog inte att någon kultur är bättre än den andra. Alla har sina styrkor och sina svagheter. Men vi har helt klart mycket att lära av varandra. Det är hur som helst väldigt sevärda program som lyfter perspektivet upp ur det invanda väterländska perspektivet. Man får med sig många tänkvärda axplock som tvingar ut tankeverksamheten på djupare vatten.