Mad

I Bjärnhult, strax intill Ramnäs, finns en stor mad. I somras såg det ut så här efter det att man slagit hö på den. Marken var visserligen redan då ganska våt - men fortfarande fullt framkomlig om man bara hade gummistövlar på fötterna.

Igår när vi var där såg det ut så här. Borta var både ängen och ån och om man inte visste hur det sett ut innan så skulle man tagit för givet att detta var en sjö.

Det var något förlåtande över hela scenen.

När det blir fel oss människor emellan säger vi ibland att: Äsch, vi drar ett streck över alltihopa. Eller, så ber vi om Time out för att få en stunds välgörande respit. Det är svårt att hantera de känslomässiga härvor som kan uppstå och att reda ut dem när man är mitt upp i dem är hart när omöjligt.

Tänk om man då kunde få göra som maden och hälla vatten över alltihopa för en stund. Ett heltäckande och svalkande täcke som låter allt falla i glömska under en period. Som gör trasslet helt oåtkomligt och som hindrar oss från att peta i det till ingen nytta. Och sedan, när lugnet har lagt sig, kunde vattnet få dunsta bort och vi kunde se på situationen med nya ögon. Det skulle vara mer effektivt än både det där strecket och Time out-en...

Till våren kommer maden att torka upp igen och gräset kommer att börja växa och när sommaren kommer är det återigen dags att slå hö på denna förunderliga plats.

Och detta om något är väl ändå sann förlåtelse. Att få möjlighet att börja om igen och försöka en gång till när saker och ting har rett upp sig.