Märklig natt

I natt befinner jag mig i ett konstigt känsloläge. Vaknade med ett ryck redan vid elvatiden och kunde omöjligt somna om. Hade drömt en märklig dröm som inkluderade en tågbana av lego som löpte genom en hel lägenhet, ett taffligt dansförsök tillsammans med en man som jag umgicks mycket med under en period och ett besök av utomjordingar eller möjligtvis änglar.

När jag raglar ner i vardagsrummet sitter Tomas där med huvudet fullt av tankar efter ett telefonsamtal. Han berättar i korta drag om sina funderingar och vips så klickar hela mitt system igång och så hör jag mig själv säga den ena klokheten efter den andra. Det var minsann riktigt intressant att lyssna på, för nästan allt jag sa var nytt för mig. Jag hade ingen aning om att jag tänkt i de här banorna.

För att komma ner i varv något, så att jag förhoppningsvis ska kunna somna om så småningom, börjar jag dona lite i köket. Gör en sallad till kvällsmaten och kokar en tomatsås. Medan jag håller på med det hör jag hur någon rumstrerar uppe på vinden och hur en katt jamar i trappan. Fast alla utom jag sover i huset.

Nu har jag varit vaken i tre timmar och det känns fortfarande inte som att jag kommer att kunna somna. Det snurrar så många tankar i huvudet. Jag undrar över vad det var som lät på vinden och hur det kommer sig att man kan säga saker som man inte hade en aning om att man visste. Och jag funderar på min dröm och vad den möjligtvis kan betyda.

Känner mig tämligen förvirrad. Är alla dessa märkliga upplevelser ett tecken på att min hjärna är så speedad att den totalt gått i spinn? Eller är det så att jag i denna natt befinner mig mitt i intuitionens öga och därför bör ta allt detta på djupaste allvar?

De där utomjordingarna i min dröm hade ett motto som de använde som hälsningsfras. Fyra små ord som sammanfattade kärnan i deras ideologi. Jag förstod att när de sa den där frasen så var det meningen att man som "medlem" skulle svara likadant. Och jag visste när jag såg dem att jag tillhörde dem. Fast jag hann vakna innan jag hann svara på hälsningen som löd:

"I hug the unhugly"

Även om deras engelska var lite hopsnickrad så är ändå budskapet tydligt: Jag omfamnar det som inte går att omfamna.  Jag kramar det som inte är så kramvänligt. Jag tar det ogreppbara i i min famn. I hug the unhugly. 

Det är kloka ord att ta med sig. Och kanske är det också det enda vettiga att göra en natt som denna. Att omfamna den, även om man inte förstår ett skvatt av vad det är som händer.