Marsholm

Vi är ofta ute på Marsholm. Under det senaste året har vi varit där minst en gång varenda vecka. Oavsett årstid förundras vi varje gång över den vackra naturen.

Igår var vi på det stället som vi kallar för "Stranden". Den är flera hundra meter lång och har fin sandbotten hela vägen.

Vid den här platsen brukar vi fika. I vintras eldade vi ibland för att hålla värmen och nu badar vi.

Sin vackra natur till trots så verkar badplatsen inte vara så värst populär. Vi har aldrig stött på en enda människa när vi varit där. Delvis beror det väl på att man måste göra sig omaket att gå en kilometer för att ta sig dit - och delvis beror det kanske också på att det strövar omkring kor på området.

De lämnar spår efter sig i sanden....

Fast den här gången såg vi faktiskt även spår i sanden efter barn.

Kan man ha en bättre utsikt till eftermiddagskaffet?

Kor är nyfikna...

Väldigt nyfikna....

Jag gillar verkligen kor. Bjällrans klämtande, deras frustande andetag och ljudet från klövar i marken. Det känns tryggt på något vis. Och att få vara så här nära dem, bada med dem och omges av dem vid fikat - det är den häftigaste naturupplevelse jag någonsin varit med om.

Sedan kan jag ju förstås inte låta bli att vara tacksam över att här är ganska långgrunt eftersom de producerar enorma mängder urin...