Marsholm

Förra gången vi bestämde oss för att åka ut till det vi kallar för "Stranden" på Marsholm hamnade vi mitt i ett åskväder och fick kura i vindskydd och bil för att undkomma störtregnet och blixtrarna.

Den här gången gick det betydligt bättre. Uppehållsväder och nästan vindstilla. Det kan man inte klaga på.

Fast något vidare badväder är det förstås inte längre...

Korna var där som vanligt. De var inte heller badsugna och höll sig mest uppe på åkern. När jag gick fram för att fotografera dem blev det dramatiskt för en stund. De blev nyfikna och började röra sig mot mig och då tyckte Astrid att det var dags att ta lite ansvar. Så våran sex-kilos hund gav sig till att börja valla de tjugo korna. Usch, det kunde blivit farligt - men tack och lov så kom hon nästan omedelbart tillbaka till mig när jag visslade på henne.

Efter det kom fotograferingen av sig...

Några kantareller hittade vi längs vägen.

Och till vår stora häpnad hittade vi också en blomkålssvamp!

Ingen av oss har någonsin sett en sådan och än mindre smakat någon.

985 gram vägde den. Vi tyckte den var enormt stor men efter att ha googlat så var det bara att inse att den var ganska så liten för att vara en blomkålssvamp.

Men god var den. Påminner lite om kantareller i smaken, men är fastare i köttet.

Fast den såg allt bra mysko ut när den var stekt.

Att komma tillbaka till en plats som betytt så mycket är ganska speciellt. Under året som gått har Marsholm varit som ett andra hem för oss. Vi har varit där flera gånger i veckan och intagit så många måltider där ute att vi varit lika bekanta med skavankerna i fikaborden där som de i vårt eget köksbord.

Nu när vi återkommer dit, bara ett par månader senare, så känns det helt annorlunda. Fortfarande lika vackert och välbekant men den där hemkänslan har liksom runnit ut i sanden. Vi behöver inte Marsholm längre. Inte på det sättet i alla fall.

Vid sådana här tillfällen blir det tydligt att livet ständigt förändras. Att det är en resa där ett antal faser passeras under vägens gång. Som i den där sången: Mötas ock skiljas är livets gång. Skiljas ock mötas är hoppets sång.