Mer om hjärnan

Förra veckan såg jag i almanackan att Tomas skulle till audionomen i Ljungby i eftermiddag. Så trevligt, tänkte jag, då ska jag följa med och gå en sväng på stan under tiden han är där. Det var så länge sedan jag gick på second hand butikerna i Ljungby och dessutom hade jag något som skulle inhandlas på Dollar Store. Och sedan kom jag på den briljanta idén att vi kunde köra om Marsholm på vägen hem och dricka vårt eftermiddagskaffe på stranden, som vi tycker så mycket om. Vilken härlig eftermiddag detta skulle bli! Jag såg verkligen fram emot alltihopa.

Men en av de saker som verkligen är opraktiskt med min hjärna är att det sitter en liten magnet på "måste -listan". Den suger åt sig roliga saker och får dem att fastna där, fast de hör hemma på "Kul-att-göra-listan". Följaktligen har jag börjat känna mig stressad inför dagens utflykt och fått den till att bli något som måste göras. Som måste klaras av. Till något som ska bli skönt när det är avklarat.

Och detta är alltså inte enda gången det blivit på det här sättet. Den där jäkla magneten har sugit åt sig så många roligheter genom åren. Mysiga fikastunder med trevliga människor, spännande syprojekt och allehanda andra aktiviteter. Sånt som det var meningen att jag skulle njuta av har förvandlats till sånt som måste bli gjort. 

Jag är numera riktigt less på att ha det så här. Har börjat ta upp kampen och försökt skapa en motkraft som står pall mot magnetismen. Det går inte så vidare värst bra än så länge, men jag tänker minsann inte ge mig. Jag vill ha mina roligheter i fred. Det måste minsann bli ett slut på det där snatteriet. "Måste-listan" får gapa och skrika hur mycket den vill - jag tänker i alla fall koppla av och ha det trevligt i eftermiddag. Så det så!