Mer om rökning....

Nu har fem dygn passerat och jag har nog tagit mig igenom den värsta abstinensperioden. I går kändes livet riktigt bra. Jag var inte arg på hela dagen och det kunde gå hela kvartar utan att jag ens tänkte på cigaretter. Utan att överdriva det allra minsta så kan man säga att hela den här veckan har gått åt till att inte röka. Det är helknasigt, men så är det. 

Det här citatet om rökning finns nedtecknat i min citatbok. När jag skrev in det var jag någonstans i de övre tonåren och hade absolut inte en tanke på att jag själv någonsin skulle börja röka. Då kunde jag alls inte förstå vitsen med att göra det och ansåg därför att de som ägnade sig åt det var just - idioter. Nu har jag skaffat mig egen erfarenhet på området och har fått en viss förståelse för varför man väljer att röka. Efter att ha skärskådat mekanismerna bakom denna vana under ett antal dagar så kan jag konstatera att jag känner mig som en idiot. 

Hur är det möjligt att en vuxen, någorlunda intelligent människa, kan få för sig att några bloss ska kunna fixa så mycket?

För så är det - jag har rökt för att slippa känna och för att kunna känna. För att få inspiration och för att få ner varvtalet i huvudet. Jag har rökt för att jag haft bråttom och för att jag haft långtråkigt. För att vakna och för att kunna somna. Som tröst och som belöning. För att undvika sociala sammanhang och för att befästa sociala kontakter.

Det är mycket förhoppningar och förväntningar att lägga på en så liten pinne...

Utmaningen jag står inför nu är att hitta ett annat sätt att hantera saker och ting på. Det har varit så bekvämt att ha en universallösning att ta till, oavsett vad det är för situation som uppstår. I ljuset av eftertankens kranka blekhet, så kan jag dock se, att den där lösningen kanske inte har fungerat riktigt så där bra som jag trott. Inte egentligen. Inte i praktiken. Så nu håller jag på att prova mig fram i hopp om att hitta nya och bättre förhållnings-sätt.

Och ja, det ska bli skönt när det får plats någonting som inte är rök-relaterat i huvudet igen...