Mu och Bäää

Tomas Sjödin har skrivit en bok som heter " Tusen olevda liv finns inom mig." Med tanke på att det med hjälp av tre siffror går att skapa tusen olika kombinationer så tror  jag att den boktiteln är en grav underdrift. Det räcker med att utgå ifrån de val man gör under en dag för att inse vidden av hur många möjliga varianter av det egna livet som vi aldrig får uppleva. Man får väl helt enkelt se på siffran tusen som en symbolisk siffra för allt det olevda vi bär inom oss.

Det är hur som helst intressant att tänka på att det är så. Väljer man att laga köttfärslimpa till middag en dag så är det samtidigt ett oändligt antal maträtter som man inte stoppar i sig just den dagen. Gifter man sig med en man så finns det hyfsat många andra män som man aldrig någonsin kommer att gifta sig med.

Vi omges hela tiden av valmöjligheter och själva poängen med dem är att man faktiskt väljer. Man säger ja till något och nej till en massa annat och aldrig någonsin får vi veta hur det skulle blivit om vi valt annorlunda. Och allt det där vi väljer bort dröjer sig kvar i vårt medvetande och bildar de olevda liven vi bär inom oss.

Som om inte detta skulle vara nog så bär vi också på de levda liven inom oss. Vi bär på minnen från allt det vi upplevt genom liv efter liv efter liv.Och inte är det då så konstigt att man ibland kan känna sig en smula förvirrad och splittrad när man bär omkring på allt detta levda och icke levda inom sig.

I sommar när jag umgåtts en hel del med korna och numera även med fåren så stiger mina redan levda liv upp till ytan. Jag minns hur det var att luta pannan mot kon medan jag mjölkade. Jag lyssnar till fåren om natten och vet att jag en gång i tiden brukat sova alldeles intill dem. De är en sådan där konstant i livet som jag skrev om igår. Något som förblivit sig likt genom alla förändringar och alla liv och som fungerar som referenspunkt när den livsviktiga balansen ska upprätthållas. När jag känner den djupa anknytningen jag har till dem kan jag heller inte låta bli att undra hur mitt liv hade blivit om jag valt att bli bonde, samtidigt som jag njuter av den kontaktytan jag har med dem just för tillfället.

Det levda, det olevda och det levande nuet existerar samtidgt.