Naturkraft

När Kajsa flyttade hemifrån för två och ett halvt år sedan fick vi plötsligt väldigt mycket frihet att förhålla oss till. Och riktigt vad vi skulle använda den friheten till hade vi ingen aning om. Så vi provade oss fram och testade lite olika saker. Men det dröjde inte många veckor innan vi fastnade för friluftslivet. Utrustade med ryggsäck och kaffetermos gav vi oss ut i skog och mark. Utforskade kommunens naturreservat och lufsade omkring vid sjöar och vattendrag. Vissa dagar blev det långa promenader och andra dagar blev vi bara sittandes på varsin sten och kontemplerade över livet.

För mig fick detta en oerhört stor betydelse. Det var i skogen som jag började kunna hitta tillbaka till mig själv igen. Det var där ute som jag fick en känsla av hur det är vara någorlunda ångestfri och faktiskt må ganska så bra. Det var bland stockar och stenar som det välbehövliga lugnet infann sig. Numera kan jag uppleva den känslan inomhus också. Men behovet av att få vara ute så mycket som möjligt kvarstår. 

Vi pratar om det ibland och konstaterar att naturen fungerar som medicin. Att det rent av handlar om intensivvård när vi plockar svamp eller dricker kaffe vid ån. Att kontinuiteten i detta är lika viktig som den är i sjukgymnastiksammanhang. För att bibehålla funktionsnivån så måste jag så att säga fortsätta ta min medicin. Om jag slutar "träna" blir mina känslomässiga "muskler" svagare och då kommer ångesten tillbaka.

Och för att ytterligare förstärka detta så låter vi naturen flytta in i huset så mycket det bara går. I hallen finns musselskal, fågelfjädrar, växter och foton som Tomas tagit under våra vandringar. Och allt som oftast kommer Måns indragande med en fågel eller en mus genom kattluckan och sätter sig på hallmattan och avnjuter sin egenhändigt infångade måltid.

Nu har vi ju dessutom blivit med trädgård vilket ger ännu en dimension till denna behandlingsmetod. Idag är det lövräfsning som står på schemat och det ser jag verkligen fram emot.

I facebookflödet hittade jag en kort artikel som handlade om forskning som bedrivits på Alnarps Lantbruksuniversitet. Där konstaterar man att stressade, utbrända människor blir mer hjälpta av naturen än vad de blir av mediciner och KBT-terapi.

Jag läste den för Tomas och kunde sedan inte låta bli att kläcka ur mig att: " Det känns ju bra att forskningen nu hunnit ikapp våra egna insikter!"

Klicka på länken här nedanför om du vill läsa artikeln.

www.land.se/halsa/naturen-botar-stressjukdomar-battre-an-medicin/?fbclid=IwAR39RDQyAWi7lYgGTd4dhSXnen64euedN3r0mMifSlR6sKfJGEDGAcumHdk