Nykläckt

Det där med att börja se framåt visade sig vara betydligt mer komplicerat än vad jag hade trott. Jag hade en bild av att jag skulle vara som en kalv på grönbete och såg mig själv ystert skutta omkring och nosa på alla möjligheter. Tänkte göra mig en moodboard där jag skulle hänga upp bilder och ord som symboliserade mina framtidsdrömmar. Satte entusiastiskt igång med att tråckla ihop en liten lapptäcksruta. Det skulle bli den första saken som jag fäste upp på moadborden. Att sy ett lapptäcke vet jag ju redan att jag vill.  Men när lapptäcksrutan var färdig tvärnitade hela processen och det förväntade flödet av idéer och drömmar uteblev. 

Plötsligt kände jag mig mer som en nykläckt kyckling än som en kalv på grönbete. Vilja. Vill. Har lust med. Längtar efter. Begreppen kändes komplicerade och dubbelbottnade. Vill jag eller känner jag att jag borde? Vill jag egentligen - men vågar inte tänka att det är möjligt? Jag plockade upp exempel efter exempel i hopp om att finna något som kändes rent och helhjärtat, utan att lyckas. Det enda som hände var att jag fann ytterligare en kategori av dubbelbottnade viljor. Det där som jag skulle vilja vilja...

Jag hade förstås min lilla lapptäcksruta men den vägde väldigt lätt i handen. Om man är en kvinna, som nyligen fyllt femtio, bör man väl ha en något större vision för resten av livet än att bara sy ett lapptäcke?

Så istället för att sätta ihop en tjusig moodboard så blev jag tvungen att ta mig en funderare på det där med viljan. Röja bort sly och riva upp kirskål och dra en repa med mossrivaren. Någonstans under alla pålagringar måste den ju finnas. Min egen lust. Min egen längtan. Min egen vilja.

Det jag upptäckt under de här dagarna är att jag försöker gå åt två håll samtidigt och det förklarar ju en hel del om varför det är så svårt att veta vad jag vill. En del av mig är extrovert och expressionistisk och prestationsinriktad. Den delen av mig vill lyckas i världens ögon. Den vill synas och den vill höras och den vill bli något. Den andra delen av mig är tillbakadragen, inåtvänd, prestigelös och lågmäld. Den vill vara ifred och är fullt nöjd med att bara vara  i sin egen lilla värld.

Det är alltså inte så konstigt att det är svårt att dra upp riktlinjer. En del av mig drar åt det ena hållet och en annan del strävar åt det andra. Och jag har fått för mig att jag borde en massa saker och vågar inte tro på att vissa saker skulle kunna vara möjliga. Och dessutom finns de där sakerna som jag skulle vilja vilja...

Det tar nog ett tag innan det kommer upp någon moodboard i det här hemmet...