Nyvaken på Facebook

Jag vet faktiskt inte vad jag sänder ut för signaler på Facebook. Men uppenbarligen finns det något i mitt beteende där, som gör att män i övre medelåldern tror att jag desperat längtar efter en ny man i mitt liv. Titt som tätt får jag därför vänförfrågningar från män med silvergrått hår och förföriska leenden, bosatta lite varstans på jordklotet. Jag har ingen aning om vilka de är och vill ärligt talat inte få det heller.

Dessa vänförfrågningar stör mig. Gör mig irriterad och får mig att känna mig en smula kränkt. Jag vill inte ha någonting med någon av dem att göra. Varje gång jag får en sådan förfrågan klickar jag genast bort den och markerar den som skräp. Vilket jag tror innebär att samma person inte kan göra ett nytt försök hos mig igen.

I natt klev jag upp vid halv två tiden. Drack mitt kaffe ute på altanen som vanligt och satte mig sedan med paddan för att bläddra igenom facebookflödet. Såg att det lyste rött i symbolen för vänförfrågningar och klickade på den för att se vem det kunde vara.

Till mitt försvar vill jag här inflika att jag är ansiktsblind och att jag vid detta tillfälle knappast kunde räknas som riktigt vaken, trots kaffeintaget....

Ilskan vällde upp i mig när jag fick se att det även denna gång var en leende man i övre medelåldern som ville ha kontakt med mig. Det är väl själva f-n, muttrade jag och skulle precis klicka bort gubbstrutten när jag såg att det var någon som hette Högberg i efternamn. Bäst att dubbelkolla tänkte jag och suckade. Det skulle ju eventuellt, kanske, i bästa fall vara någon släkting till Tomas. Fast jag har aldrig hört någonting om att han har en namne i släkten. För visst stod det väl Tomas Högberg i rutan?

Tittade en gång till på den leende mannen i rutan och insåg att det var min käre make på bilden.

Tydligen hade han bestämt sig för att öppna ett facebook-konto igen.