Om en köksstol kunde tala

Tomas är i skrivartagen igen. Det är han ganska ofta. Han gör lite som jag och skriver om det som intresserar honom för tillfället. Just nu är det aktuella ämnet politik. Han funderar mycket över begrepp som demokrati, yttrandefrihet och det där som kallas för pk, det vill säga politisk korrekthet.

I vanliga fall brukar jag inte lägga mig i hans skrivande, men av någon anledning gör jag det nu. Jag går in och petar och pressar honom till att göra någon sorts textanalys. Jag ställer besvärliga frågor som: Vem skriver du för? Vad är det du vill förmedla? Vem vill du framstå som? Vad vill du väcka i läsaren? Förmodligen helt onödiga frågeställningar eftersom det han skriver med största sannolikhet kommer att hamna i byrålådan.

I ett av de här samtalen slank en kommentar ur honom som triggade mig. Den löd ungefär som följer: "Ämnet i texten måste vara intressant och relevant. Man kan ju inte gärna skriva om en köksstol..."

Och då tänkte jag att jo, det kan man väl visst! Det skulle minsann kunna bli både intressant och relevant.

Tänk om en köksstol kunde tala - hur mycket skulle den då inte kunna berätta om människorna som suttit på den? Om de som stått på den för att nå upp till översta hyllan och om barnen som använt den som tågvagn och stag till kojbyggen. Om katterna som sovit på den. Om samtalen den lyssnat till och tårarna som fällts. Om skratten och förtroligheterna. Hemligheterna. Bekymren. Besluten som fattats. Vardagligheter och festligheter.

Det är så mycket av självaste livet som levs sittandes vid köksbordet. 

Jag bläddrar i min egen minnesbank och där vimlar det av minnesvärda ögonblick som gått av stapeln medan ändalykten vilat på en köksstol och händerna kupats kring en kaffekopp. Svåra stunder och härliga stunder. Långtråkiga timmar och sprudlande timmar. Gemenskap och ensamhet.

En köksstol är en fast punkt i tillvaron. Den bara står där och finns när man behöver den. Den är en vän att lita på och den fäller aldrig upp sitsen när man vill sätta sig på den. Hit är man alltid välkommen oavsett omständigheterna. Och den är bra på att lyssna. Käbblar aldrig emot och kommer aldrig dragandes med förnumstigheter. Och den står stadigt med alla fyra fötterna på golvet, oavsett hur obalanserad man själv kan vara.

På sin köksstol får man vara som man är och man behöver inte förställa sig. 

Förmodligen skulle därför den allra sannaste biografin om en människa finnas att läsa i en köksstols memoarer.

Så kanske skulle Tomas försöka sig på att skriva om en köksstol i alla fall. För när man lägger fram det så här så tycks det som att den verkligen hänger ihop med begreppen demokrati, yttrandefrihet och politisk korrekthet.