Om konsten att göra lemonad

Numera är mina föräldrar egentligen ett ganska sorgesamt kapitel. Det går liksom inte längre att blunda inför det faktum att deras kroppar och hem är under nedmontering. Garaget gapar tomt eftersom bilen ersatts av färdtjänstkort. Kylskåpets innehåll är tämligen spartanskt eftersom det varje dag körs ut färdig mat till dem från äldreomsorgens storkök. Hemsjukvårdens sjuksköterskor har blivit en naturlig del av vardagen och efterhand smyger det sig in allt fler hjälpmedel i huset.  Vi hjälper dem så gott vi kan och ändå behövs det hemtjänstinsatser, en städerska, en trädgårdskarl och en fixar-Maja för att vardagen ska fungera.  Förmågorna plockas ifrån dem, sakta men säkert. De blir vingligare och tröttare. Hörseln och synen försämras. Och de åker inte längre iväg till det ena och har slutat göra det andra. 

De får mig att tänka på den där dikten som börjar med orden: Och allt skall tas ifrån mig och allt skall falla sönder...

Ändå har jag valt ordspråket om citronerna och lemonaden som dagens temabild. För det är så de hanterar situationen. Naturligtvis har de sina stunder av sorg och vemod. Men i det stora hela så lyckas de fantastiskt bra med konsten att göra det bästa av allt detta svårhanterliga. De väljer att fokusera på det de har kvar och det de fortfarande kan och gläds över detta. Och de lyckas hela tiden hitta positiva saker att ta fasta på. Varför sköterskan varit där pratas det inte så mycket om. Däremot får man veta en hel del om hennes familj och hennes trädgård. De visar stolt upp lösningar de klurat ut och glömmer i hasigheten bort problemet som var orsaken till att de behövdes.

Någon (som jag inte kommer ihåg vad hon hette) sa att självförverkligandet är en process som pågår ända in i döden. Hon menade att vi förverkligar oss själva i varje ny situation vi hamnar i. Att det är det som är själva essansen i självförverkligandet. Vi går en språkkurs och förverkligar oss själva som spansktalande individer. Vi blir utan pengar och förverkligar oss själva som luspanka individer. Vi gör något vi inte gjort innan och därigenom verklig-gör vi nya former av jaget. Vi blir gamla och förverkligar oss själva som åldrande individer. Vi närmar oss döden och förverkligar oss själva som döende individer. 

Och jag ser på mina föräldrar och tänker att detta är just precis vad de håller på med. De är mitt uppe i en intensiv period av självförverkligande.De uttrycker sig inte i de här termerna, men genomför dem i praktiken. Och på så sätt lyckas de göra ett äventyr av sitt åldrande.

Det vore allt bra dumt att vänta tills man är riktigt gammal med att leva efter denna princip. Nog ska det väl gå att få till lite lemonad redan idag? Det må vara en helt vanlig hsöstruskig torsdag som ligger framför men samtidigt är det en väldigt speciell dag. För så gammal som du är idag har du aldrig varit förut och så ung som du är idag kommer du aldrig mer att bli. Det jaget som du är idag kan alltså bara förverkligas just idag. Måhända är du en smula förkyld och kanske har du bokat in lite fler saker i almanackan än vad som är lämpligt. Eller så har du kanske en ledig dag fylld av prinsessbakelser och skogspromenader. Oavsett vilket, så är det idag den dagen, då just det här äventyret är möjligt.