Om rynkor

Jag har precis börjat läsa den tredje boken om ödesgudinnan på salong d´amour. De andra två böckerna tyckte jag mycket om och det känns absolut som om jag kommer att gilla den här också. Men eftersom jag än så länge befinner mig i början av boken så avvaktar jag med att skriva någon recension.

Däremot kan jag inte låta bli att förmedla en underbar fundering som slinker ur Folke i början av boken. Folke är en liten kille med en mycket aktiv hjärna och i den pågår det ständigt och jämt de intressantaste saker. Bland annat grunnar han på varför man blir så rynkig när man blir äldre. Anledningen till att denna frågeställning dykt upp i hans huvud är att hans kära potatismyra har börjat skrumpna betänkligt.

Han möter sin frågeställning med ännu äe fråga: Kan det vara så att man liksom kryper ur skinnet lite efterhand som åren går? Och att man då så småningom, när den dagen kommer, har en hel del av jobbet gjort när man ska lämna sin kropp helt och hållet?

Detta tåls att tänka på...