Oro

Pappa och jag har vid flera tillfällen kommit att tala om det där med oro. Ämnet är centralt för oss båda eftersom vi båda ägnar stora delar av vår tid till att utforska orons möjligheter och oanade höjder. Oron har egentligen inga begränsningar och därför kan man sysselsätta sig med den i det oändliga. Ingenting är för trivialt i dessa sammanhang. Allt går att oroa sig för.

I ett ögonblick av klarsyn konstaterade vi dock att ingen av oss kunde hitta ett enda tillfälle där det blivit precis så hemskt som vi föreställt oss. Våra orosprofetior har aldrig någonsin gått i uppfyllelse.  Här vore det kanske på sin plats att erkänna att vi oroat oss i onödan - men nej - så enkelt är det minsann inte. För en orolig människa blir istället följdfrågan: Vad hade hänt om jag inte oroat mig? Detta är en mycket oroande tanke...

Den naturliga slutsatsen blir att vår oro har varit ytterst befogad och tjänat ett viktigt preventivt syfte. Det vi har oroat oss för har inte inträffat och alltså har oron haft en funktion. Stärkta av denna insikt har vi så vandrat vidare på vår oroliga stig och ständigt funnit nya saker att oroa oss för. Det blir aldrig långtråkigt - orons variationsmöjligheter är oändliga.

Man kan till exempel oroa sig för att hunden ska behöva avlivas innan man vet om det är något fel på den eller inte. Liksom för säkerhets skull...

Veterinären klämde och kände igenom Astrid igår och konstaterade att hon har en muskelsträckning i ryggslutet. Den svullna muskeln klämmer åt en nerv. Det heter inte ischias på hundar - men fungerar på samma sätt. Hon fick smärtstillande, antiinflamatoriska tabletter som hon ska äta i tre veckor och under tiden kan hon vara med ute precis som vanligt.

Och besöket hos mina föräldrar blev trivsamt mitt i allt elände. Det blev inga känslostormar och de var inte fullt så skruttiga som jag föreställt mig. Situationen är som den är - men de hanterar det bra och gläds över att de fortfarande har varandra. Tomas högg ved och jag hjälpte mamma med några småsaker. Vi drack kaffe och åt middag och pratade om vardagligheter. Ett lyckat besök helt enkelt och om det skulle visa sig vara den sista gången vi sågs, så blir detta ett värdigt avslut.

Men jag blir orolig när jag tänker på hur det kunde ha blivit om jag inte oroat mig....