Örsjön

Igår var vi vid Örsjön som ligger strax nedanför Hallaryd. Där finns det en ö som heter Bökö dit man kan ta sig via en liten grusväg. Ön är ett naturskyddsområde och har således väldigt vacker natur. Vi tänkte att det var klurigt att promenera på en ö nu när älgjakten är igång. På ett så pass litet begränsat område är det ju inte direkt attraktivt att jaga. Och några älgjägare såg vi inte till - däremot såg vi två stycken älgar som tydligen resonerat precis som vi.

När man väl vant sig vid att inta en måltid om dagen ute i det fria så blir det ett behov. Oavsett hur mysigt man har det där hemma så är en fikaplats som denna ändå att föredra så fort tillfälle ges. Ibland när det inte finns tid eller ork över för att ge sig iväg på strövtåg, så tar jag kaffetermosen med mig och sätter mig i kohagen som finns precis bakom vår brevlåda. Bara för att det är så härligt.

Medan vi strosade omkring pratade vi om detta med känslor och tankar. Hur olika våra inre världar ser ut och hur svårt vi har för att förklara och ge uttryck för vad som rör sig därinne. Och hur man sedan med hjälp av dessa små lösryckta fragment ska kunna förstå och hjälpa varandra. När jag skriver vi så menar jag inte bara Tomas och mig - jag menar oss människor i största allmänhet.

Det är på samma sätt med den inre världen som det är med problemen i den här bilden. Det försigår väldigt mycket därinuti och det som är synbart och delbart med omvärlden är väldigt lite. Och för att även denna dag slänga mig med en klyscha så vill jag här påtala att det är just precis av den här anledningen vi begåvats med två öron och en mun. Om vi lyssnar mer än vi talar så finns chansen att vi får ta del av en något större bit av den inre kakan.

Men det är också så att vi ofta behöver lägga ner mer tid och kraft på att förklara oss och beskriva vad som försigår därinne. Det är så lätt att slänga ur sig några fraser och tycka att allt borde vara klart som korvspad efter detta uttalande. Och så upptäcker man efter en stund att så var det inte alls och så blir man tjurig och besviken övar att folk inte begriper sig på en. Och hur skulle de kunna göra det när allt de har att tillgå är pyttesmå smulor av helheten.