Prylar....

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Om jag någon gång får tag i den där människan som asar in alla prylarna i vårt hem - ja då jäklar...

Jag brukar anklaga Tomas för att han är prylgalen. Han lägger ganska mycket tid på att googla bra-att-ha-grejer. Han läser tester, jämför priser och suktar längtansfullt efter än det ena och än det andra. Det är alltid något köpbart som ligger och pyr i honom. Ibland slutar det med att han faktiskt köper det också och ibland svalnar intresset på vägens gång och lämnar plats för någon annan helt oumbärlig pinal. Jag kan bli så trött på honom. Dels för att de saker som intresserar honom sällan intresserar mig. Men också för detta att han lägger ner så mycket tid och energi på just prylar. Det finns väl det som är viktigare här i livet, muttrar jag allt som oftast.

Men när jag ser på mitt eget beteende så är jag inte ett endaste dugg bättre själv. Jag drar konstant hem grejer som är vackra eller praktiska eller har någon typ av affektionsvärde. (Kan gladeligen ägna timmar åt loppisar) Och sedan går jag omkring och dammtorkar dessa skatter varenda gång jag städar. När jag ska duka bordet ägnar jag tid och kraft åt att välja bland mitt porslin och mina karotter. En gång om året måste förrådet storstädas eftersom det på något märkligt sätt blivit överfullt av kasserade pryttlar och utbytta möbler från loppisen.

Den enda skillnaden på mig och Tomas är att han är tydlig med och medveten om vad han håller på med medans jag smyger med mitt och lever i någon sorts förnekelse.

Nu har jag bestämt mig, igen, för att det ska bli ändring på det där med saker och ting. Med lätt manisk blick söker jag igenom vårt hem på jakt efter sånt som kan säljas eller kastas. Vad behöver vi egentligen? Vilka saker använder vi och vilka är bara ivägen?

Jag vill förändring. Längtar efter ett enklare liv utan onödigheter.

Igår kväll fick jag sålt en del saker på nätet och jag njuter av att se dem försvinna ur huset.

Och här kunde ju sagan varit all - men icke sa Nicke! För jag har redan börjat fundera ut vad jag ska köpa för saker av de pengarna jag tjänat...

Varför blir det på detta viset? När allt jag vill är att göra livet så enkelt som möjligt och på så sätt frigöra tid för mys och varande. Det är sant som det står i Bibeln: Anden är villig men köttet är svagt.