Pussel

Det som är inom mig - omger mig, alltså lägger jag för tillfället pussel i parti och minut. Det är både avkopplande och kravlöst och dessutom kan jag lyssna på böcker under tiden.

I hela mitt liv har jag haft svårt att få orken att räcka till. Jag har alltid varit lättstressad och haft depressiva perioder. Aktiviteter som andra tycker är avkopplande har jag upplevt som arbetssamma. Det sociala livet har varit svårt att få till. Jag är lite för mycket av allt, sticker ut och lyckas aldrig "flyta med".

Någon vidare koordinationsförmåga har jag aldrig haft och balansen är det både si och så med. Vissa ljud tål jag bara inte och ofta har det skämtats om det faktum att jag gärna undviker kramar. Sömnen har krånglat och mina känslomässiga reaktioner har varit starka och svårbegripliga.

Allt detta har jag kämpat med på daglig basis och jag har letat med ljus och lykta efter förklaringar och provat alla tänkbara strategier för att få ordning på min komplexa person.

Det har inte gått så vidare värst bra. Förklaringarna har haltat och strategierna har bara burit mig små korta stunder. Jag har känt mig så misslyckad och har haft så dåligt samvete för att jag inte räckt till. Alla andra fixar ju allt det där hur lätt som helst och varför skulle då  inte jag också kunna?

Men nu äntligen vet jag varför jag är som jag är och varför det blir som det blir!

Jag har vad man kallar en "Autismspektrumstörning"

Och efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt att ringa in mina svårigheter så är både läkaren och psykologen eniga om att det är ett smärre mirakel att jag lyckats leva det liv som jag gjort. De säger också att det inte är undra på att jag nu är helt slutkörd och sönderstressad.

Nu lägger jag om mitt inre pussel efter dessa nya premisser. Flyttar över misslyckanden och lägger dem bland bravurerna. Omvandlar en del borden till "jag kan inte" och "jag behöver inte". Sånt som jag förut haft svårt att tillåta mig upplever jag nu som livets nödtoft. Jag lyfter upp gamla frågetecken och iakttar dem medan de rätar ut sig till utropstecken. Och så vidare....

Ni kan ju tänka er vilken massa jobb det är innan alla bitarna hamnat på rätt plats! Men härligt - det är det....

Och jag känner som jag föreställer mig att drängen i visan känner det när han får höra de här orden:

"Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut."