Radikalt julklappstips

I år har Tomas köpt alla julklapparna vilket är helt underbart skönt för mig. Han drog igång detta projekt helt frivilligt, utan några som helst påtryckningar från frun, och har nu rott det hela i hamn. Tidigare har detta alltid varit mitt ansvarsområde och därtill har jag känt mig nödd och tvungen eftersom jag faktiskt inte trott att han varit uppgiften "mogen". Men ibland är det härligt att ha fel. Till och med riktigt fel - för de julklappar han har fixat är faktiskt både personliga och fina. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv.

En radikal förändring när den är som allra bäst!

I går lärde jag mig att ordet radikal härstammar från det latinska ordet radix som betyder rot. Att vara radiikal innebär alltså att gå till roten. Till pudelns kärna. Till det mest basala. Och i vårt fall bestod roten av att jag inte mår bra av att ha för många kravladdade måsten på mina axlar. Alltså mår jag mycket bättre när jag slipper fundera över vilka julklappar som skall inhandlas. 

Det är så lätt att stressen tar över när julen närmar sig. I stort sett alla kvinnor får något jagat i blicken när julen kommer på tal. Visst tycker de att julen är rolig och mysig - men allt det där fixandet innan blir nästan alltid för mycket för att det ska kunna vara njutbart. Så det är ingalunda bara i vårat hem som det behövs radikala förändringar för att julefriden ska kunna infinna sig.

Jag har en idé som jag gått och flurat på ett tag och som jag ämnar testa någon gång framöver. Den är billig och enkel och löser två problem samtidigt. Man skulle kunna ge bort saker som man redan har hemma.

För så är det ju också - nästan alla klagar på att man har för mycket prylar liggande. Man har mer porslin än man hinner använda, fler pryttlar än vad man gitter dammtorka och allt för många kläder som ligger i garderoben och väntar på att extrakilona ska försvinna. Och om man då bakar ihop detta bekymmer med julklappsfunderingarna så har man ju lösningen mitt framför näsan!

För jag tror nämligen att det är så, att om man börjar botanisera i skåp och lådor, så finns det sånt som skulle passa perfekt för ändamålet. De där tallrikarna som Beata alltid brukar berömma och som jag själv börjar tröttna på. Det där kuddfodralet som skulle passa så mycket bättre i Nilssons soffa än vad det gör i vår egen. Den där stavmixern som vi aldrig använder, sa inte Peter att han saknade en sådan? Och så vidare...

Nu är jag visserligen lite i gasen över denna idé, men skulle det inte bli både personligare och roligare om man gjorde så här? Och vore inte detta att gå tillbaka till roten i själva givandets innebörd? Att med glädje ge av det man har till någon man tycker om. Utan att behöva ha något jagat i blicken. Själv skulle jag definitivt tycka att det var mycket roligare att få den där skålen som jag tycker om och som jag har goa minnen förknippade med, än en nästan likadan, inhandlad i panik på Rusta.