Ringar på vattnet

När vi flyttade ut hit till Ryfors så sa min svägerska att den här flytten kommer att ge ringar på vattnet. Med det menade hon att det vi skulle göra och det som skulle hända medan vi bor här, skulle komma att påverka både nära och kära. Hon kunde inte förklara på vilket sätt - kände bara instinktivt att det skulle bli så. Jag lyssnade till vad hon sa och tänkte att vi förmodligen skulle bli så där ohemult harmoniska och tillfreds så att det smittade av sig på folk runtomkring.

Och visst har vi varit både  harmoniska och tillfreds i vår fina lägenhet. Och visst har det gett ringar på vattnet och färgat av sig. Men inte var det det som Carinas föraning viskade om. Det förstår jag nu när det ena skeendet avlöser det andra. Livet utmanar och skänker. Hävdar att man minsann måste knäcka ägg om det ska bli någon omelett.

Tomas skrev häromdagen den här fina meningen:

"Hela familjen har återigen gift sig med varandra och trätt vattnets ringar på alla tänkbara fingrar."

Och precis så är det. Det som händer med oss, de ringar på vattnet som vi åstadkommer, de flyter in i andras ringar och bildar nya mönster, nya vågor. Och det blir så extremt tydligt hur vi alla lever i varandras liv. Och hand i hand med det förfärliga, går det härliga. Och man får inte det ena utan det andra. Och det är det som är livet.

I sårbarheten finns nåbarheten. Det är ett annat sätt att uttrycka hur vi har det för stunden.