Samarbete

Nu är jag verkligen ingen expert på området - men jag tycker att våra gäster ser ut som rödmyror. Och i Solögas bok står föjande att läsa om rödmyror:

"Samarbeta med dig själv. Min gåva till dig är att vara lyhörd för dig själv. Kör inte över dig själv"

Vi skrattade när vi läste det, för detta är precis det vi pratat mest om på sistone.

Allt samarbete kräver arbete. Förmodligen är det väl just däför som det heter sam-arbete. Man måste ta och ge, kompromissa och vara lyhörd om det ska kunna fungera. I relation till andra är detta något som vi är väl medvetna om. Men att det samma gäller i förhållandet till sig själv, glömmer man lätt bort.

Det egna jaget är i ständig rörelse och består av väldigt många olika delar. Och att skapa någon sorts harmoni bland dessa är något av en utmaning. I mitt fall finns det tre stora bitar att ta hänsyn till. Jag har personligheten, utbrändheten och diagnosbilden. Vilken av dessa delar som är mest framträdande beror på dagsformen och omständigheterna. Följaktligen är personen som jag ska samarbeta med inte den samma från dag till dag. Och vissa dagar växlar det från timma till timma...

Min personlighet är något av ett naturbarn. Easy-going, full av upptåg och lite halvtokig i största allmänhet. Den är social, utåtriktad, orädd och nyfiken. Full av självkänsla och ser bara möjligheter. Den vill prova på saker, skapa, upptäcka och leka. Vill vara med där det händer och trivs med lite kaos.

Min utbrända del är trött ända in märgen. Den lider av kognitiv svikt och har nära till ångesten. Den är mätt på livet och vill helst bara vara ifred. Den tror sig inte om så mycket och anser inte heller att det finns någon mening med att göra det. Allt är ändå förgängligt... Den delan av mig påminner en hel del om åsnan Ior.

Diagnosdelen i mig är föga flexibel och begriper sig inte på det sociala samspelet. Den är rigid och ordningssam och har drag av tvångsmässighet. Den är inriktad på detaljer och har svårt för att se helheten. Den är konstant orolig och har alla sinnen vidöppna hela tiden. Den får lätt magkatarr och sover med ett öga öppet. Den älskar rutiner och förutsägbarhet. Den är oerhört kompetent på vissa områden och kompenserar det med att inte vara det inom andra.

Att få alla de här delarna att trivas och må bra är alltså något av en utmaning. Det krävs en hel del arbete för att få dem att samarbeta. Att dagsformen och omständigheterna dessutom varierar gör heller inte saken lättare. Det gäller att ha koll på dem hela tiden. Om jag råkar vända ryggen till så ryker de ihop direkt. Bråkar om vem som ska bestämma och kverulerar över att de känner sig åsidosatta. Alla tycker de nämligen att de är viktigast och alla är de övertygade om att de förtjänar förtur eftersom deras behov är så oerhört påträngande.

Så det är väl inte så konstigt att rödmyrorna känner sig mande att invadera huset jag bor i.