Sånger i skymningen

Detta är fjärde boken i serien om Emma. Den unga vilsna kvinnan som kämpar så hårt för att komma till rätta med sig själv. I den här boken återvänder hon till pilgrimsleden i Spanien, där allting började i den första boken. Tanken är att hon under vandringen ska få rätsida på sina känslor inför Olle, mannen som kommit att betyda så mycket för henne. Hon älskar honom, så mycket vet hon, men är den kärleken stark nog för att bära dem över de svårigheter som relationen innebär? Han är gammal nog att vara hennes far och när det kommer till frågan om barn så är de inte överens. Emma vill väldigt gärna ha barn men Olle tycker att han gjort sitt på det området.

Men efter bara några dagars vandring får hon veta att hennes mamma blivit allvarligt sjuk och hon bestämmer sig för att avbryta vandringen och återvända hem. 

Dock är detta en bok som inte handlar om handlingen i den. De yttre omständigheterna bildar bara en ram runt det som verkligen utspelar sig. Det är nämligen Emmas inre resa som är det centrala. Hon har så mycket motstridiga känslor inom sig och det är svårt för henne att se vad det är som gömmer sig bakom alla försvarsmekanismer. Det är så mycket lättare att äta för mycket, träna för mycket och jobba för mycket än vad det är att konfronteras med sitt eget innersta. Och det är bra mycket enklare att bli arg om någon skulle råka komma för nära än vad det är att blotta sitt skälvande hjärta.

Som ni säkert förstår är igenkänningsfaktorn hög i den här boken!

Sammanfattningsvis kan man säga att detta är en bok om sårbarhet. Om nödvändigheten av att våga den för att kunna komma nära, båda i förhållandet till sig själv och till de människor som finns runt omkring. Sårbarheten ger nåbarhet i båda fallen. Och det är i de mötena, när man gör sig själv både sårbar och nåbar, som livet händer.