Sanning

För några dagar sedan sa en kvinna till mig om sanningen, att den är som en spegel, som gått i tusen bitar. Och att var och en sedan plockar upp var sin skärva och bär den med sig, som sin del av sanningen.

Jag har haft de där orden i tankarna sedan dess. De beskriver så tydligt hur komplicerat det kan vara att enas om en gemensam sanning. En gemensam bild av verkligheten. Alla går vi omkring med vår egen lilla skärva i fickan och är övertygade om att den är helt sann. Vilket den förvisso också är. 

Men vi glömmer så lätt bort att den bara är en del av det stora hela. Och att det finns en vinst i att jämföra våra bitar. Lägga dem bredvid varandra och se om de möjligtvis passar ihop. Flera bitar tillsammans bör ju rimligtvis få en något större bit av bilden att framträda.