Självbild

I går blev det lunch ute i det fria och som vanligt gled samtalet iväg och hamnade någonstans bortom det vardagliga. Tomas ställde frågan: Kan du säga fem saker som du älskar hos dig själv? En svår och oväntad fråga som krävde en stunds eftertanke innan den gick att svara på. Älska är ett starkt ord och när man ska använda det om sig själv och sina egenskaper så får det nästan inte plats i munnen. Men till slut gick det i alla fall och jag lyckades klämma ur mig åtminstone tre saker som gick att förena med ordet älska. En nyttig övning som tål att upprepas. Nog borde det gå att hosta upp fem saker så småningom...

När vi dryftat denna tråd så långt det var möjligt tog vi raskt tag i nästa: Kan du säga fem saker som du verkligen tycker illa om hos dig själv?  (Vi undvek medvetet ordet hata eftersom det kändes väldigt icke-terapeutiskt i sammanhanget) Det är djupt tragiskt, men det gick betydligt lättare att plocka fram egenskaper som hörde hemma i den här kategorin.

Dock var det här som det blev riktigt intressant. Det hade nämligen hänt något med mina dåliga egenskaper sedan jag senast synade dem i sömmarna. De är inte längre lika frekventa och de har minskat betydligt i densitet. Visst finns de kvar, men de är inte alls lika vanligt förekommande som de har varit. Och när jag gick tillbaka och tittade på mina goda egenskaper, de där bitarna som jag faktiskt älskar hos mig själv, så var det likadant med dem. Fast tvärtom. De har fått ett mycket större utrymme nu. De tar mer plats och gör mer väsen av sig än vad de gjort tidigare.

Alltså kan man här konstatera att självbild är färskvara. Den bör inte skrivas i sten en gång för alla. Mer lämpligt för ändamålet är "post it lappar" som kan bytas ut efterhand. Det egna jaget är i ständig förändring och det gäller att uppdatera självbilden så att den stämmer överens med det aktuella jaget.

Det var en intressant upptäckt.

Här kommer några bildcitat på temat: