Ska bara...

Så är vi då på plats i det nya huset. Den gamla lägenheten är tömd och städad och nyckeln har vi lämnat ifrån oss. Och nu håller vi på med att packa upp och försöka skapa någon sorts ordning bland alla pinaler. Utan att överdriva det allra minsta kan man säga att vi vandrar omkring som två överåriga Alfons Åberg imitatörer, med ett ständigt "Jag ska bara" på läpparna. 

Jag går iväg för att hämta vattenkannan och på väg till tvättstugan passerar jag en kartong, får syn på handdukarna i den och minns att resten av handdukssamligen ligger i en kasse uppe på vinden. Varpå jag pilar upp på vinden och där hittar jag en lampa som kan stå i köksfönstret så länge och går ner och kopplar in den. Kommer på att jag inte fick med mig handdukarna som jag gick upp för att hämta och kilar upp för trappan igen. Därefter börjar jag organisera handdukshögen och funderar ut vilket skåp de ska placeras i. Fast där har jag redan lagt in några ljuslyktor, men det kan ju lik väl ligga i den där byrålådan. I byrålådan fyndar jag en duk som kanske kan passa på köksbordet. Lika bra att ta reda på det med en gång. Ska bara röja undan rengöringsmedlen som står där först. Ut med dem i tvättstugan och där ser jag vatten kannan som var det egentliga målet för den här vandringen...

Tomas yrar omkring på exakt samma sätt, fast med "sina" saker. Mestadels kablar och sladdar och lösenord till Telia och möbler som han flyttar omkring tills de hamnat där de ska.

Och tänk - på något underligt vis är det vilsamt. Åtminstone för huvudet. Det låter kanske underligt, men så känner jag det faktiskt. Det är liksom omöjligt att grubbla på någonting annat samtidigt. Det är bara här och nu och det man har för händer som ryms i skallen. Ett slags mindfullness i praktisk tappning.

Fast kroppen, den blir minsann trött...